Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tobakspungen svänger som en pendel, och rockarne ligga rätt ut från
väggen som akrobater. Stackars Olsson (hofmästaren)! jag hör honom
nu på natten stöka i gunrummet for att berga sina mångahanda effekter,
och medan han stödjer på ett håll, ramlar det på tre andra. — Vid
the-bordet envisas man att, med innehållet af sin vis-a-vis’ thekopp i ena
rockärmen, kasta sig baklänges mot väggen, som om man för det
gemensamma bästa ville köra ut hufvudet genom fartygets sida. Ögonblicket
derefter har man ändrat plan och störtar sig hejdlöst öfver theköket, med
ena armbågen i smörtalriken. Kaminen ryker in, fönstret i taket slås
upp, och den iskalla polarstormen stryker in i rummet och släcker alla
ljusen, och dock — är man vid bästa humör, skrattar som en tok åt alla
missöden och låter det basa på, ju värre dess bättre. Det är lika roligt
att få the i rockärmen som på något annat ställe; ett annat
föreställningssätt beror på fördom. Värst är, att man under allt detta ej kommer
ur fläcken.”
”Man går mot qvällen upp på däck. Här försvinner det komiska
elementet och det totalt. Att här skratta, det blefve en fånes flin eller en
krukas försök att bemantla sin rädsla. Stormen dånar; vågorna vräka svarta
och skummande på alla sidor kring fartyget. Det är ej möjligt att ens stå
på däcket utan att hålla sig i de islupna tacklen. Man måste nödvändigt
gå och öfvertyga sig, att de lösa hakar, som akterut bilda räcket kring
däcket, äro fast pålagda. Det vore hemskt att vid en rullning gripa tag
i dem, finna stödet svika och kastas öfvcrbord, för att kämpa en stund
mot de der jättelika obevekliga sjöame och omkomma nu, då farorna
borde vara öfverståndna. Lilla Sofia dansar som en fröken. Visst är hon
något lätt på foten, men med en kavaljer, som för väl, gör hon dock sin
sak förträffligt.” — Dagens anteckningar sluta med denna vemodiga
bekännelse: ”Med sorg har jag i dag på min bössa afkopplat
studsare-piporna och påsatt de lumpna hagelpipoma. Farväl, sköna dröm om
björnar och hvalrossar!”
För d. 17 heter det: ”Mörker, köld (+ 1° i gunmm och hytter)
och slingring, så att man kan slingra hela sin digestions-apparat ur
kroppen. Superlativt otrefligt att ligga bi, tills fartygets hela innanmäte blifvit
förvandladt till slarfsylta. På trossbottnen och i gunrummets ena höm
har en liten vattenpöl samlat sig, som under idkeligt plaskande far fram
och tillbaka. Ingen eld kan brinna i kaminen. Under däck är det kallt
och ruskigt; pä däck har man svårt att andas i isstormen och kan ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
