Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tif* en vacker fruntimmersröst. Vi hade. som man ser, kommit i god hamn.
En olägenhet hade dock detta kalasande. På Spetsbergen hade man blifvit
degraderad till vilde, men dermed också fått en vildes afundsviirda
företräden: hvarjc sinne skärpt, hvarje muskel svällande, en jemnvigt i det
kroppsliga lifvet, ett fvsiskt välbefinnande, hvarom man förr ej haft aning.
Xu gick det bakut i detta afseende, och man hade en otreflig känsla,
att i stället for det friska spelande blodet man så småningom böljade fa
steksås i ådrorna. Slutligen kom tiden att lemna Capua. Med uppriktig
saknad skildes vi från de vänner vi forvärfvat, och som i sista stund
samlats på brvggan för att säga oss farväl.
Den 30 voro vi åter ute till sjös. Den inomskärs-fård, som nu
följde, var obeskrifligt angenäm och förekom oss, efter de något för
romantiska äfventvren på Ishafvet, såsom en verklig lustfärd. Vi gingo fram
mellan vackra sund och sågo vex lingen af snötäckta fjäll, skogsbälten, gröna
backar och odlad bvgd med kyrkor och byar. Hela dagarne satt man
på däck och beundrade dessa herrligheter och lät de ljumma fläktame
(Finmarkens novembervind) smeka sin eskimå-lekamen. Det föreföll
eget att ej mera se den askgrå havhesten med sin singlande flygt lik
ett ondt samvete följa i fartygets kölvatten. Om qviillamc kröpo vi in i
någon liten fjällstängd hamn, helsade pä i gärdame och köpte ”uer” (en
skarlakansröd fisk af utsökt smak), ripor och andra läckerheter. Afven
här förnekade sig ej norrmännens vänlighet. Ostron och andra goda ting
skickades ombord, stundom af alldeles okända välgörare; vår svenska
flagg tycktes vara tillräcklig rekommendation. Konversationen ombord
vilja vi ej tala om. Det var Tromsö och äter Tromsö med tillägg af en
rad superlativer, fran hvilka läsaren har rätt att blifva förskonad. Vare
det nog sagdt, att vi ännu stodo under Tromsö inflytande till den grad,
att gång efter annan åtskilliga enthusiaster befunnos göra ifriga
bemödanden att under sjögång på Sofias slingrande däck dansa ”Kaninga med
Staven” (en dans, som vi lärt känna i Tromsö), under det att musiken
spelades pä orgel i gunrummet en trappa, ned. Om qvällame hade vi det
angenämaste hemlif, läste högt Ibsens ”Brand” och sökte sedan utgissa, i
hvilken af* de prostgårdar, som vi sago liggande pä bergssidorna, denna
märkliga person kund(» anses hafva lefvat.
Efter att några dagar hafva legat instängda af storm vid Kjeö
telegrafstation och sedan gjort besök i Bodö och Christiansund, på hvilka alla
ställen vi rönte det vänligaste bemötande, ankrade vi d. 9 Xov. i Aalesund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
