Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Staaff som ministärbildare 1905. En överläggning på hotell Kronprinsen. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
ifall det visade sig nödvändigt att upplösa andra kammaren
för att bringa rösträttsfrågan vidare. Ett avslag från
första kammaren nästa år var dock den sannolika
eventualiteten. Staaffs svar var avvisande. Han var naturligtvis
icke främmande för att det för målets uppnående kunde
bli oundgängligt med ytterligare en vädjan till folket i
val. Men han ville icke upptaga diskussionen härom med
konungamakten i nuvarande situation. Detta uteslutande
av psykologiska skäl. Kung Oscar var gammal och
överkänslig efter vad han genomgått under unionskrisens sista
skede. Han borde så långt möjligt skonas för
sinnesrörelser och man kunde icke på förhand veta hur han skulle
reagera mot anspråket att ministären förfogade över de
k. prerogativen, så länge den var i funktion. Bättre då
att låta händelserna ha sin gång. Om och när frågan blev
aktuell, skulle den politiska logiken verka med hela sin
tyngd och konungamakten finna det helt naturligt att säga
b när man en gång sagt a.
Av detta lilla referat från sammankomsten på hotell
Kronprinsen kunna vissa slutsatser dragas rörande Staaffs
ställning vid denna tidpunkt. Han tvekade icke ett
ögonblick att gå sitt öde till mötes. Han erfor intet behov att
begära partiets erkännande av att han var dess verklige
ledare. Icke heller nämnde han ett ord om hur han tänkte
sig ministerlistan, vilket dock varit rätt naturligt i denna
trånga krets. Han hade en orygglig tro på de
parlamentariska idéernas inneboende segerkraft och var medveten
om sin egen förmåga att bära upp dem. Och till sist: han
utgick ifrån att alla handlade politiskt logiskt, såsom han
själv gjorde.
Staaff var sålunda besluten att icke företaga någon
pejling av i vilken mån konungens hänvändelse till honom
innebar ett accepterande av parlamentarismen. Däremot var
han beredd på att man på konungamaktens sida kunde
ha lust att begagna tillfället till att känna honom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
