Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Hade Staaff fria händer då han bildade sin första ministär? Vad fallen Eric Trolle och Gösta Tamm bevisa. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
gonpromenad. Han sade nu icke ett ord om herr Rösiös
kandidatur. Men han berättade att han satt sig i
förbindelse med herr Gösta Tamm, som varmt rekommenderats
av Carl Carlson Bonde.
Av denna lilla historia torde mycket tydligt framgå att
Staaff hade fullt fria händer vid valet av
jordbruksminister och icke behövde ta några hänsyn till önskningarna
från hovet. Det finns heller ingenting i övrigt som antyder
att hovet skulle det minsta ha intresserat sig för herr
Tamms kandidatur vid ifrågavarande tillfälle.
Det kan med det föregående anses styrkt att Staaff
lika litet 1905 som 1911 lät sig bindas av några förbehåll
från konungamaktens sida vid sammansättandet av sin
ministär. Han var också mycket mån om att icke bli
bunden från något annat håll. Han rådgjorde veterligen med
mycket få ens av sina politiska meningsfränder då han var
sysselsatt med denna ömtåliga uppgift. Det var dock en
viss skillnad mellan hans ställning i detta stycke vid den
första ministärbildningen och vid den andra. Efter min
personliga erfarenhet var han ofantligt mycket
hemlighetsfullare 1905 än 1911. Förmodligen hade han dock
vid båda tillfällena gjort sig till regel att aldrig annat
än mellan fyra ögon diskutera sina planer och sin
kandidatlista. Till partiet eller dess förtroenderåd var han besluten
att icke vända sig under några omständigheter.
Rörande utseendet på de ministerlistor han framlade
hade Staaff ett starkt sinne för betydelsen av att komma
med något som var nytt och ej på förhand väntat. Han
talade ofta om den lycka Boström gjorde med sina
»överraskningar» i utnämningsfrågor, icke minst då det gällde
rekrytering av statsrådet. Att Staaff hade utpräglade anlag
åt det dramatiska hållet är allmänt känt och förhållandet
styrktes genom de två skådespel som funnos i hans
skrivbord vid hans frånfälle. Även detta författarskap var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
