Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Konungamaktens och högerns ställning hösten 1905. Staaffs intryck av parlamentarismens första nederlag. Okt. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
konungamakten att fatta position. Som regent i Norge hade
konung Oscar fått konstatera i vilken svag ställning
monarken råkar då han tar stöd hos en högerminoritet, medan
den demokratiska utvecklingen gav vänstern en allt
starkare övervikt inom representationen. Uppenbarligen
förestod en motsvarande ändring i läget även i Sverige. Ett
steg åt vänster kunde gott försvaras redan med hänsyn till
konungamaktens eget bästa. Åtskilligt kunde vinnas genom
ett närmande till folkets breda lager. Lyckades det att
regera med hjälp av en vänsterministär, så hade
konungamakten så att säga förstärkt sin repertoar. Vad högern
angick, kunde partiet ha nytta av att se att konungen i
nödfall redde sig även utan dess hjälp. Den rojalism som
Sveriges konservativa bjudit på under senare tid hade
icke haft blott angenäma sidor. Konungen kunde räkna
på de konservativas kärlek och stöd, »wenn er unsre Wille
thut». Var han icke till lags, sade man honom »sanningen »
ganska oförblommerat. Det var många som vid denna tid
tilläto sig att tala fritt ur hjärtat. Vänsteräventyret var
för resten icke så farligt. Visade det sig besvärligt med den
något egenrådige Karl Staaff, så visste höga vederbörande
var högern fanns. Partiet skulle med förtjusning åter
biträda vid statsstyrelsen efter att ha stått utanför en stund.
För konungamakten var huvudsaken att man ej behövde
binda sig med för vittgående utfästelser åt liberalism och
parlamentarism, då den nya ministären ställde sig till
disposition.
Inom högern återigen korsade sig otvivelaktigt
meningarna betydligt vid denna tidpunkt. En liten grupp greps av
förfäran och ansåg världens yttersta dagar vara i
annalkande, då konungen anförtrodde sig och riket åt
rabulisten Staaff. De klokare på denna sida betraktade läget
med större kallblodighet. Risken för samhällsomstörtande
steg var ingen så länge de välsinnade voro så obestridda
herrar i första kammaren. Denna hade ju i sin makt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
