Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kring märkesåret 1905 - Sixten von Friesen och Karl Staaff. En intervju som vållat huvudbry. Nov. 1925
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
lycklig spåman. Greve Hamiltons politiska utveckling slog
snart in på en väg som ledde icke till ledarskapet för det
liberala partiet, men väl till civilministertaburetten i herr
Arvid Lindmans högerministär. Rösträttsfrågans lösning
dröjde i sju år och när den kom liknade den icke vad
liberala samlingspartiet föreslagit. Detta parti blev nära
tjugufyra år gammalt, vilket är en ganska hög ålder för
en politisk sammanslutning.
Det kan på goda grunder antagas att von Friesen under
de närmast följande åren fann ställningen som
samlingspartiets ordförande betydligt mindre oangenäm än han
tänkt sig den. Partiet var mycket heterogent, men i en punkt
voro alla ledamöterna fullt eniga: i aktning och tillgivenhet
för sin ledare. Partiet höll också förvånansvärt bra
samman och marscherade fram på en oklanderligt rak front
när von Friesens trumpetröst givit signalen.
Men så inträffade något. von Friesen ingick i den
proportionella valkommittén av 1902. I och för sig var detta
varken förvånande eller oroväckande. Kommittén hade till
uppdrag att utarbeta förslag till ett för vårt lands
förhållanden avpassat proportionellt valsätt. Huruvida
valmetoden överhuvud borde upptagas i Sverige, därom hade
de kommitterade icke att yttra sig. Sensationen kom hösten
1903, då kommittén efter ett års arbete var färdig med
sitt betänkande. Det befanns då att i motiveringen
ingingo ytterst deciderade uttalanden till förmån för de
proportionella valen. De förklarades vara en oskiljaktig
del i den allmänna rösträttens program och påkallade även
vid en mera betydande utvidgning av rösträtten.
Naturligtvis gjorde högerpressen, som förordade
proportionalismen såsom lämplig konservativ garanti, mycket stor affär
av att det liberala partiets ledare utan reservation
undertecknat kommittébetänkandets motivering. På den
liberala sidan, där man just höll på att vinna rätt stor enighet
om att den proportionella valmetoden borde bekämpas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
