Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Ministärbildningen 1911. Några interiörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Det befanns också att Staaff redan fixerat sin ståndpunkt
i en hel del viktiga stycken. Han hade haft både tid och
anledning att tänka sig in i vad han skulle företaga sig i
det läge som nu låg inom synhåll. Redan av hans
anförande vid remissdebatten 1911 framgick mycket tydligt
att han ledsnat på det Lindmanska regementet och
föresatt sig att snarast möjligt framtvinga ett politiskt
systemskifte. I samma anda hade han fört valkampanjen under
sommaren. Varken förr eller senare ha de svenska väljarna
stått inför ett så starkt personfärgat val. Lindman eller
Staaff? det var själva huvudfrågan i Sverige 1911, alldeles
som det i England val efter val gällde: Disraëli eller
Gladstone?
Staaff meddelade att han bestämt sig för att erbjuda
Alfred Petersson i Påboda en plats i sin ministär. Det var
tydligt att han själv betraktade detta beslut som i viss
mån avgörande för ministärbildningens hela karaktär. På
en försiktig fråga om han ej befarade svårigheter av att ta
med en man som i flera viktiga frågor alltjämt intog en
position som icke var de liberalas — Påboda var med all
säkerhet fortfarande både protektionist och
proportionalist svarade han med en erinran om att Påboda dock
obetingat godkänt de tre »besvärjelsepunkterna» på årets
liberala valprogram: parlamentarismen, försvarsfrågan och
nykterheten. Han tillade i en ton som visade att han
noga övertänkt denna sak och att hans beslut var
oryggligt:
»Ministären blir starkare, om den har Påboda ibland
sig än om han står utanför.»
Det var också en märklig ställning som denne man
kommit att intaga i svensk politik. När han i mitten av
1890-talet gjorde sin entré i andra kammaren och i
lantmannapartiet blev han snart observerad som representant för
en ny typ: bonden med folkhögskoleuppfostran. Han
tillhörde tydligen den grupp av unga riksdagsmän som Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
