Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Ministärbildningen 1911. Några interiörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Johansson i Noraskog brukade kalla för »påläggskalvar».
Hur stort förtroende han åtnjöt bland sina partivänner
framgick därav att han 1905 insattes i det särskilda
utskott som behandlade frågan om unionsupplösningen och
därefter i den Lundebergska koalitionsministären.
Ytterligare uppmärksamhet ådrog han sig då han 1906 stod
som främste man under den motion som förordade
rösträttsfrågans lösning i dubbelproportionalismens tecken. Det
var också på Påbodalinjen som motståndarna till det av
den Staaffska ministären framburna förslaget till valreform
samlade sig och segrade. I anslutning härtill uppmanade
därefter konungen Petersson i Påboda att bilda den
ministär som skulle efterträda den Staaffska. Han avböjde
erbjudandet. Självkänsla saknade han ingalunda, men han
var klok nog att förstå hela vanskligheten i den situation
vari han skulle råka som statsminister. Den nya ministären
var hänvisad till att närmast söka sitt stöd hos första
kammaren. Sådan var emellertid ännu vid denna tid den
rådande atmosfären i Sveriges dåvarande överhus att man
skulle ha rynkat på näsan åt en »premier» som hörde
hemma i bondeklassen. Påboda vann ökad aktning då han
utan tvekan avstod från äran att stå främst i rangrullan
och nöjde sig med att bli jordbruksminister, vars
uppgifter han redan visat sig kunna sköta med glans. Fastän
herr Lindman var statsminister och Daniel Persson i
Tällberg grundligt stuvade om regeringspropositionen, var det
dock i det allmänna föreställningssättet Påboda som löst
tidens största inrikespolitiska fråga i vårt land.
Det spordes aldrig annat än att Påboda fann sig väl
i den Lindmanska ministären. Följaktligen var det en stor
överraskning då han under pågående riksdag 1909, i
sällskap med herrar E. Trolle och G. Roos, inlämnade sin
avskedsansökan. Det blev snart bekant att han och hans
båda kolleger dragit sig tillbaka av missnöje över den
konflikt med riksdagen vari herr Lindman invecklat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>