Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Ministärbildningen 1911. Några interiörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Så kunde Staaff när som helst bege sig upp till slottet
och förelägga konungen sin färdiga lista. Det skedde på
förmiddagen den 6 oktober. Han hade just varit uppe på
Dagens Nyheter och redogjort för slutuppgörelsen med
herr Stenström, då Branting ringde i telefonen. Han var
ivrig och echaufferad. »Är det sant, som det sägs, att
Staaff ämnar föreslå Jacob Larsson till sjöförsvarsminister»,
frågade han. Jag ansåg mig oförhindrad bekräfta att så
var. »Staaff måste förmås att vidtaga en ändring på denna
punkt», förklarade Branting, som undrade var man kunde
få tag i honom. Jag upplyste att han nu med all säkerhet
var uppe hos kungen. Det var mig omöjligt att
undertrycka den reflexionen att det var Branting och hans
vänner som närmast framkallat Staaffs val. Branting
invände med en viss häftighet att det icke förhöll sig på det
sättet. Dels hade namnen Larsson och Löfgren kommit
att nämnas helt lösligt och utan någon som helst
föregående överläggning, dels hade aldrig någon på Brantings
sida ett ögonblick tänkt sig möjligheten av att Jacob
Larsson skulle få en sådan placering.
Jag kan i detta sammanhang icke neka mig nöjet att
konstatera att herr Larsson, som under sin ministertid
blev skamlösare behandlad än något tidigare eller senare
svenskt statsråd, icke erhållit något dåligt vitsord av
personer som på närmaste håll samarbetat med honom i
sjöförsvarsdepartementet. Mer än en av hans därvarande
medarbetare har förklarat att herr Larsson var en
synnerligen arbetsam och samvetsgrann chef som med förvånande
grundlighet satte sig in i de ärenden han hade att
avgöra. Möjligen kunde man anmärka att han var så
noggrann att det fördröjde handläggningen av frågorna.
När Staaff kom tillbaka från slottet nämnde jag
ingenting om samtalet med Branting. Det skulle bara ha gjort
honom ledsen och han var nu så glad över att ha ett
besvärligt arbete bakom sig. Däremot måste jag fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
