Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
riets medlemmar representerade vitt skilda levnadsbanor.
De hade mycket att berätta om sina privata upplevelser,
intryck och funderingar. Och här var ett auditorium där
det fanns intresse och förståelse för vad vännen hade
att förtälja. Samtliga hade diskussionspassionen från
80-talet i blodet. I denna krets hade alla ögon, öron och
hjärtan öppna för tidens många uppslag till radikal
samhällsförbättring och till lyckligare villkor för dem som
hade sin existens på livets mörka sida. Men det saknades
icke heller sinne för glatt skämt och tokroliga infall. Det
skrattades och glammades mycket i »kotteriet».
Kretsen var exklusiv och strängt sluten. Då och då
gjordes det visserligen ett försök att till en gästroll inbjuda
någon jämnårig som visat sig vara samma andas barn som
den ursprungliga gruppen.¹ Trots det vänliga mottagandet
försvann regelbundet nykomlingen. Han kände sig
främmande, han kunde icke det hemliga språket och förstod
icke de många mystiska anspelningarna. Å andra sidan
dröjde det rätt länge innan döden började decimera leden.
»Kotteriet» var sig likt och i huvudsak oförändrat. Ingen
gick ifrån och ingen kom till. Och Staaff fortsatte att vara
den ledande och inspirerande. Hans intellektuella och
estetiska intressen voro ovanligt mångsidiga. Han följde med
och talade gärna om litteratur och teater. På dessa
områden yttrade han sig villigt och ganska tvärsäkert. Men
kom diskussionen in på hans mammas egentliga gata, blev
det fråga om lagstiftning och rättskipning eller om sociala
och politiska ämnen, då var han det ordknappa oraklet,
till vilket hans åhörare lyssnade med andakt och
vördnad. Sedan han sagt sin mening, var det ingenting att
tillägga. De lyssnande tego och instämde.
Måhända hade det varit nyttigt för Staaff själv, om det
i denna församling av tillgivna vänner hade förekommit
något mera av kritisk motsägelse på likställig grund. Det
1 Jag hörde själv till dessa katekumener i förgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
