Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
att Schotte icke haft något att invända mot denna tanke,
men att Petersson i Påboda varnat för ett dylikt uppslag.
Det överraskande i detta meddelande låg icke i
upplysningen att Staaff vid denna tidpunkt var färdig att för
sin personliga del acceptera förbudet. Det kunde man
vänta som konsekvens av hans föregåenden. Men däremot
måste den, som trodde sig efter närmare trettio års
bekantskap känna Staaff väl, studsa vid meddelandet att han vid
den angivna tidpunkten var redo att råda partiet till att
omedelbart ta ett så ödesdigert steg. Efter att många
gånger under de senaste fyra åren i tankarna ha sökt en
lösning till denna fast obegripliga gåta har jag så
småningom trott mig finna en nyckel som passar till låset.
Den enkla förklaringen synes mig vara att Staaff vid det
relaterade samtalet framkommit med en förflugen tanke,
som han vid närmare begrundan skulle ha släppt. Som alla
människor med fantasi och en något spekulativ läggning
fick Staaff ibland idéer som han med mycken aplomb förde
till torgs i en förtrolig krets, men sedan lät falla. Det
skulle icke vara synnerligen svårt att ange flera exempel
härpå.
Icke desto mindre förefaller kanske min gissning många
en smula djärv och konstruerad. Jag tror mig emellertid
kunna anföra en hel rad acceptabla skäl för min mening.
Om Staaff fått leva och verkligen beslutit fullfölja sitt
uppslag fram på våren 1916, så hade han, i den ställning
han intog, helt säkert icke väckt en enskild motion som
sedan fått i stadgeenlig ordning behandlas. Han hade
naturligtvis sökt förmå verkställande utskottet att göra hans
förslag till sitt och att göra det med den enhällighet som
Staaff alltid begärde av utskottets framställningar till
förtroenderåd och landsmöte. Såvitt jag minns, finns det
icke ett enda exempel på att verkställande utskottet
avgivit ett utlåtande som varit åtföljt av en reservation. Det
är icke mycket troligt att Staaff velat vara den förste som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
