Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff och "besvärjelsepunkterna" av 1911 - Staaff och nykterhetsfrågan. En förflugen tanke år 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
själen inom den majoritet som dikterade huvudutlåtandet.
1922 gick förbudsomröstningen av stapeln; den hade drivits
fram av herr Ekman och hans anhängare. 1923 kom till slut
förbudet upp på det frisinnade programmet; herr Ekman
förde an. Som förutsett var, gick partiet i stycken. Men
var blev det av den stora erövringen bland väljarna? Det
odelade liberala partiet hade i sitt sista skede 41 mandat
i andra kammaren. Efter 1924 års val mötte de
folkfrisinnade upp med 29 man i kammaren. Lägger man till de
4 liberala, så kommer man ändå inte längre än till 33,
d. v. s. till en förlust av 8 riksdagsplatser eller i det
närmaste 20 procent. Att de liberala lidit stora nederlag även
under de närmast föregående tio åren ändrar ingenting i
själva saken.
Den vinst som förbudspolitikerna skördade i den första
omgången inskränkte sig till att de lyckades slå ut ur
riksdagen män som E. A. Nilsson, ersatt av herr Elof
Ljunggren, och herr Jakob Pettersson, ersatt av herr G. A.
Mosesson, och att de fingo herr M. Hellberg och frih.
Th. Adelswärd fördrivna från första kammaren,
åtminstone för en tid framåt; helt säkert får det också skrivas
på partisprängningens konto att herr Bror Petrén drog
sig bort från det politiska livet. Är det segrar att
triumfera över?
Det skall villigt medges att en politisk idé icke är
rätteligen dömd, bara därigenom att det uppvisas att den
vållat mandatförluster för det parti som knäsatt den. Men
till försvar för förbudets upptagande av de frisinnade
gjordes det så stor affär av vad som därmed skulle vinnas rent
taktiskt. Även ur denna synpunkt är det lyckligt för Staaffs
minne att han icke »fördärvade sin historia» genom att
helt hastigt riva ned vad han under många och långa år
byggt upp. Han talade om att så göra, men han gjorde
det icke. »Hött är med intet bött», heter det i
domarreglerna.
24 aug. 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
