Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Socialdemokratisk "landsregering". Till den Brantingska politikens psykologi. 16/1 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
därpå att den sociala strukturen i det svenska samhället
ger socialdemokratien större chanser än på andra håll.
Det finns länder i vilka industrialiseringen fortskridit
längre än här. I viss mån förklaras företeelsen av det
anlag för organisatorisk formering som otvivelaktigt
förefinnes hos vår gamla soldatnation. Folket står gärna i
rote och led och lystrar villigt nog till kommando. Men
befälhavaren skall förstå att ta sitt manskap. Och den
gåvan har herr Branting haft i en grad som ger honom rätt
att räkna sig personligen till förtjänst att hans parti nu
efter revolutionsåren mönstrar en styrka som framkallar
beundran och avund. Tysklands ledande ställning inom
den internationella arbetarrörelsen gick tills vidare
förlorad med kejsardömet.
Den Brantingska politiken har i alla dagar utmärkts av
mjukhet och rörlighet. Det är något av råttfångarens i
Hameln trolldom i hans politiska flöjtspel. Ingen förmår
egentligen stå emot hans personliga tjusning. Efter hand
har han fått en alldeles särskild plats i svenskarnas hjärtan
och dock är hans temperament egentligen icke speciellt
svenskt. Den svenska socialdemokratiens föregångsman och
förhandlingsdelegat har haft en enastående förmåga att
komma gott till tals även med motståndare. Partiet har
som regel fått en förmånlig uppgörelse; i alla händelser
har det lätt låtit sig övertygas att affären skall visa sig
lukrativ längre fram. Den svenska statsman hos vilken
herr Branting mött mest kritik och misstro var Karl Staaff
och dock voro de intima personliga vänner från
ungdomsåren. Hos den liberale politikern fanns något kantigt och
linjerakt, som repellerades av den Brantingska
opportunismen, som alltid hade så gott om utvägar och så lätt
att gå på ackord och låta sig nöja åtminstone för
tillfället. Det har varit till åtskillig skada för den svenska
vänstern att dess båda främsta politiker under kampårens
betydelsefulla skede haft så svårt att samarbeta som fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
