Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Politisk vänstersamverkan. Dess förutsättningar och historia. 30/1 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
delar om övergångarna skett än mera mjukt och om vår
höger förstått att gå till mötes utan att varje gång
efterlämna intrycket av ett medgivande som hållits tillbaka så
länge man vågat.
Ingenting kan väl nu vara rimligare än att två
vänsterpartier som i närmaste förbund kämpat på samma linje
och mot samma motståndare under gott en mansålder
alltjämt ha en förnimmelse av vapenbrödraskapets minnen
och nytta i en fortsatt inbördes känning med varandra.
Sådant ligger i blodet när det är gott och varmt. Men
samtidigt med att detta konstateras bör det också
vederbörligen framhållas att det nu föreligger en situation som
är i ett viktigt avseende helt ny. Arbetarnas erövrande
av den fulla medborgarrätten betecknar obestridligen en
slutakt. Efter den allmänna rösträttens genomförande
återstår intet mer att göra på den linjen - med undantag för
en del rättelser av missprydande småfel i den senaste
problemlösningen. Och detta betyder i sin ordning att
aktualiteten försvunnit i det ideella program som i trettio
år varit gemensamt för liberala och socialdemokrater och
hållit dem samman trots allt det myckna som i övrigt
fört dem isär.
Förhållandet synes rimligen böra få vittgående följder.
Man säger: socialismen är först och sist en ekonomisk
doktrin, åsyftande ett nytt produktions- och samhällsskick,
artskilt från det nu rådande; liberalismen är framför allt
en allmän världsåskådning som tror att frihet, rättvisa och
ordning äro de oumbärliga stödjepelarna för all
samfundsbyggnad och människolycka; på den punkt som är den
för socialismen avgörande står den ekonomiska
liberalismen som den principiellt mest utpräglade motståndaren;
hur skall här kunna bli tal om fortsatt politiskt samarbete,
då nu socialdemokratien nått så långt i sin parlamentariska
framryckning att den ser sig i stånd att uppbära
regeringsmakt och regeringsansvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
