Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - När avgår ett svenskt statsråd? Uppslag som övergivits och regler som vinna hävd. 19/4 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
göra i fråga om representationsreformen och den
skandinaviska frågan, om han finge följa sin egen vilja. Men
han låter De Geer, Manderström och Gripenstedt styra.
Det är nu en gång deras métier. Gör han vid något
enstaka tillfälle en eskapad på egen hand, tar han snällt
emot den skrapa han får och lovar att icke göra så mer.
Han fick dock ett slags revansch genom att bringa hela
den första, den stora, De Geerska ministären på fall.
Han tog en dag, halvt på skämt, finansministern frih. af
Ugglas avsides och sade honom att det var bäst att han
demissionerade, då man inte tyckte om honom i
riksdagen. Faktiskt blev det början till slutet.
Både Carl XV och Oscar II togo en mycket livlig del i
de förhandlingar som följde med ministerkriserna, men
funno det naturligt att man sökte få fatt i statsråd med
förutsättningar att vinna riksdagen för regeringens
förslag. De Geer själv hade mycket sinne för
departementschefernas anspråk på självständighet, var och en inom sitt
område, och erkände att de voro närmast att döma om
när deras utsikter att uträtta någonting voro förbi. E. G.
Boström ansåg dekorum kräva att sammanhanget mellan en
ministers avgång och hans motgångar i kamrarna så mycket
som möjligt undanskymdes. På hans tid var det vanligt
att än det ena statsrådet än det andra fram på sommaren
upptäckte krämpor och trötthet som påkallade förändrad
verksamhet. Och så var Boström genast färdig med en av
sina berömda »överraskningar». Det ådrog sig
uppmärksamhet att han förbrukade departementschefer i så stor
skala. Man liknade honom vid Ane den gamle, som offrade
sina söner, den ena efter den andra, för att köpa ett
nytt levnads- och regeringsår av gudarna. Söndags-Nisse
ritade av honom som kannibalhövdingen Ministerslukaren.
Det kan ej heller råda något tvivel om att det var
Boström som gav signalen till uppbrott. Dessa ombyten av
statsråd ingingo i hans system för regeringens förande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
