- Project Runeberg -  Svensk politik 1905-1929 : parlamentarismens första kvartsekel /
224

(1929) [MARC] Author: Otto von Zweigbergk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - När avgår ett svenskt statsråd? Uppslag som övergivits och regler som vinna hävd. 19/4 1922

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224
――
hans omfattande kännedom om personer och
förhållanden inom riksdagen» förvandlades snart till ett helt:
först i förhållande till Arvid Posse 1880 och sedan i
förhållande till Boström 1902. Från och med 1905 har
det ansetts fullkomligt självfallet. Konungens roll vid en
kris är att finna den man som uppdraget rätteligen
tillkommer att bilda den nya ministären. Man hör just icke
talas om några invändningar mot den namnlista som
framlägges, fastän den ibland kan misstänkas ha inneburit
överraskningar som jagat kalla kårar över den läsandes rygg.
Ministärbildarna å sin sida lägga an på att göra den
medhjälparskara varmed de omgiva sig så homogen som
det på något sätt är möjligt. De söka hålla ihop den
och undvika vakanser i ledet. Det betraktas som ett dåligt
omen, ifall en ring lossnar i kedjan, och elaka människor
börja tala om råttorna som överge det sjunkande skeppet,
om flera göra uppbrott på samma gång. Som sakerna
utvecklat sig blir det alltmer ovanligt att ett statsråd direkt
från den ena ministären övergår i den nästa, medan det
förr ansågs som nödvändigt för kontinuiteten att det i
statsrådet fanns en barlast av politiskt immobila. En man
som visat sig ha särskild duglighet i ministerfacket
försvinner nu med kollegerna och upptar verksamheten på nytt,
först då hans politiska riktning åter är i tur att rycka
in. Det är inte längre mellan varven än att vederbörande
kan hinna vara med flera gånger. Rekordet hittills är satt
av Alfr. Petersson, som hade plats i fyra olika ministärer;
det berodde i sin mån av den politiska omvändelse som
förde honom in i flera kombinationer.¹
Herrar Tingsten och Trolle ha utsikt att bli de sista
representanterna för den statsrådstyp som tillät
vederbörande att sitta kvar, medan ministerchefer och politiska
system växlade. Detta betydde dock icke att de ställde sig
1 Numera är hr Olof Olsson rekordhållare. Han har varit
ecklesiastikminister i fem ministärer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 01:38:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolitik/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free