Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strötankar i svensk politik - Utrikesnämnden - 2. Utrikessekretess. - En betänklig grundlagstolkning. 3/6 1923
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
2. Utrikessekretess. En betänklig grundlagstolkning.
—
3/8 1923.
Det var högst fatalt att ingen i första kammaren kom
sig för att inlägga en gensaga mot utrikesministerns
förklaring att grundlagen själv hindrar regeringen att lämna
en sådan redogörelse för det utrikespolitiska läget som
hans företrädare i ämbetet halvt om halvt utlovat. Herr
Lindhagen, som i en interpellation förhört sig om den
nya ministärens ställning i saken, föreföll närmast belåten
med det erhållna beskedet. Han kasserar så fullständigt
den för några år sedan vidtagna reformen till lättnader av
den diplomatiska sekretessen att han med nöje
accepterar en förklaring som gör slut på »spegelfäkteriet»
och visar att riksdagen blivit grundligt lurad på konfekten.
Vad som vunnits är dock icke så obetydligt att
diskussionen om de nya bestämmelsernas innebörd bör helt
utlämnas åt representanter för två ytterlighetsriktningar, av
vilka den ena ej vill medge behovet av någon som helst
sekretess på det utrikespolitiska området, medan den andra
tolkningsledes söker begränsa representationens
medinflytande på denna del av statsstyrelsen även mot rim och
reson.
Herr Hederstierna presterar en bokstavsläsning av
författningsbestämmelserna, som ger till resultat att
utrikesministern är skyldig att minst en gång varje riksdag lämna
utrikesnämnden en framställning av de allmänna
utrikespolitiska förhållanden som kunna för riket erhålla
betydelse, under det att regeringen däremot är förbjuden att
delge riksdagens kamrar en motsvarande översikt, även om
det i övrigt skulle anses lämpligt och önskvärt.
Denna teori är i sak omöjlig. Den skulle i praktiken
innebära rättighet för regeringen att vid möten med
riksdagen punktvis gå igenom rikets förhållande till
samtliga främmande makter, men lägga hinder i vägen för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
