Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Konungamaktens väg. Från motstånd till bistånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
gram som Staaff framlagt i sitt
Karlskronaföredrag i december
föregående år. På vänstersidan
betecknade man denna kontrovers
som »den konstitutionella
konflikten». Benämningen är berättigad.
Det var ingen som gjorde gällande
att konungen läderat någon
paragraf i grundlagen. Men man
hävdade att hans handlingssätt stod
i strid med den betydelsefulla
grundregel i det konstitutionella
skicket att fiktionen om enhetlighet
mellan konungen och hans
rådgivare skall upprätthållas utåt, så
länge ministären fungerar och
försäkras om monarkens fortsatta
förtroende. Herr Hammarskjöld hade
emellertid icke något varaktigare
bekymmer för denna konflikts
skull. Den sköts av sig själv åt
sidan då världskriget bröt ut och
det blev en nödvändighet för varje
stat att icke uppenbara någon inre
tvedräkt. Inför behovet av
nationell samling ansåg Staaff det också
som sin plikt att medverka till
antagandet av 1914 års härordning.
Denna motsvarade helt konungens
krav på att den skulle vara
godkänd av den militära sakkunskapen
i landet. Däremot lämnade man
utan avseende Staaffs
statsmannamässiga erinran att intet försvars-
19. - v. Zweigbergk, Svensk politik.
Kronprins Gustaf Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
