Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Tyngdpunktsparlamentarismen. Ett psykologiskt missgrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
säga ifrån att nu stå de inte ut med situationen längre. Så
skedde i Tyskland när rikskanslern d:r Marx en tid bortåt
hade praktiserat samma regeringsmetod som herr Ekman
använde i Sverige. Det var socialdemokraterna, den tyska
riksdagens största parti, som förlorade tålamodet först. De
inlämnade ett förslag till dagordning där det förklarades
att man ledsnat på vingleriet. Man ville ha en regering som
höll en bestämd kurs, icke en som ena dagen samarbetade
med vänstern och nästa dag opererade i förening med de
konservativa. Högerpartierna funno detta vara som talat ur
deras eget bröst, och vid voteringen röstade de mangrant
för dagordningen, som följaktligen antogs med väldig
majoritet. Sannolikt kände sig socialdemokraterna en smula
besvikna då d:r Marx slog ihop sina påsar med högerns.
Men det föreföll som om de ändå trivdes bättre med denna
ordning än med den gamla.
I Sverige finns ännu inte dagordningsinstitutet, men det
ges åtskilliga andra utvägar att göra livet surt för en
balansministär.
De stora sidopartierna kunna ta sig för att träffa
avgörandena över huvudet på regeringen och dess anhängare.
Något i den riktningen skedde vid 1928 års riksdag, då
socialdemokraterna och högern enades om att med
förenade krafter slå ihjäl en proposition där det föreslogs dels
att valbarhetscensus till första kammaren skulle borttagas,
dels att konungens rätt att upplösa första kammaren skulle
begränsas. Egentligen sympatisk var taktiken visst inte.
Särskilt var det ju ologiskt att socialdemokraterna på detta
sätt konserverade en censusbestämmelse, vars avlägsnande
de upprepade gånger begärt. Men var avsikten uteslutande
att tillfoga regeringen ett nederlag, så var medlet
effektivt. Metoden användes för övrigt flitigt i Stockholms
stadsfullmäktige innan socialdemokraterna och
kommunisterna fått majoritet där. Den borgerliga vänstern hade
då den s. k. utslagsrösten. Men socialdemokraterna och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
