Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska parlamentarismens första kvartsekel - Den svenska parlamentarismens framtid. Gamla uppslag och nya funderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Visst blir det i regel ett ministerskifte efter varje
andrakammarval. Endast 1908 och 1914 inträffade ingenting
alls. Men särskilt på de senare åren kan det icke bestridas
att valresultatet givit mycket osäkra anvisningar rörande
regeringskursen. Valen 1924 åstadkommo ytterst små
förskjutningar i partiernas styrka i riksdagen. Under åren
1921-1928 var partiställningen sålunda i stort sett
oförändrad. Men trots detta fick Sverige under denna tid två
socialdemokratiska ministärer, eller tre, om den
Sandlerska räknas för sig, en högerministär och en borgerlig
vänsterministär. Sålunda ungefär alla de rena
partiregeringar som voro möjliga. Nästan lika gärna kunde man låta
partiledarna singla slant om vem som skall residera i
kanslihuset. Det proportionella valsättet bär icke ensamt
skulden till att förhållandena utvecklat sig som de gjort,
men nog har det sin dryga andel. I sin förut citerade artikel
i en irländsk tidskrift säger herr Gyllander att
tyngdpunktsparlamentarismen är den logiska konsekvensen av
den proportionella valmetoden. Iakttagelsen är kanske
riktig. Men denna nära släktskap mellan de två är icke vidare
rekommenderande för någondera parten.¹
Det ser inte lovande ut för utsikterna till en ändring på
denna punkt. Endast det maktlösa liberala partiet
framställer ett programmatiskt krav på en reform, åsyftande att
göra andrakammarvalen till en omröstning om personer. I
allmänhet tänker man sig en ordning med majoritetsval i
enmanskretsar samt omval då ingen av kandidaterna fått
absolut majoritet. Det förefaller också naturligt att i det
sammanhanget ta bort bostadsbandet som villkor för
valbarhet. De liberala stå dock icke alldeles ensamma i sin
fordran att proportionalismen skall maka på sig en smula.
¹ Den här hävdade uppfattningen om de proportionella valens
olägenheter i parlamentariskt avseende utvecklades särdeles klart av
landshövdingen frih. Louis De Geer i en artikel i tidskriften Forum i
maj 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
