Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Statskuppens förhistoria - III. Gustaf IV Adolfs pommerska politik 1801—1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
kunna fattas på landtdagarna, om ej hundrakollegiet förut
efter af magistraten erhållen underrättelse om
förhandlingsämnena genom stadens deputerade framfört sin mening.
Bland stadens deputerade borde vara äfven en ledamot af
hundrakollegiet.
Frågorna om större publicitet i finansfrågor hade i
allmänhet af samtliga deputerade godkänts.
Misslyckandet var således så fullständigt som möjligt,
och det förefaller, som man måste tillskrifva detsamma
första ståndets och magistratens beteende. Gemeinhardts
och hans kamraters sätt att förfäkta sina idéer hade
emellertid medfört, att de kommit att framstå i en mindre
förmånlig dager, som hos de svenska vederbörande t. o. m.
tyckes ha fördunklat medvetandet om, att de dock i
hufvudsak med sina kraf befunno sig på samma linje som K.
M:t. Så förklarade pommerska beredningen då den yttrade
sig om kommissionens berättelse!, “at ehuru magistraten
och borgerskapets första klass icke i alla delar visat den
beredvillighet til vänlig förening, som af dem kunnat
förväntas, förnämsta skulden dock faller på den öfverdrift,
otidiga hersklystnad och oböjelighet, som ifrån första til sista
stunden utmärkt de flästa af borgerskapets andra och tredje
klassers framstälta och til en del orimliga fordringar, uti
hvilka de synas hafva varit understödda och äggade af den
fullmäktig, som K. M:t i hel annan afsigt behagat dem i
nåder bevilja“?. Den sökte dock, på samma gång den såg
! Beredn:s prot. den 19 maj 1804.
? Gemeinhardt fortsatte äfven efter kommissionens upphörande
en tid sin kamp mot hundrakollegiet. Den 12 okt. 1804 berättar
regeringen i en skrifvelse, att han jämte 16 deputerade af
borgerskapet ingifvit en skrifvelse till kollegiet, hvari han och hans
kamrater å egna och 1200 borgares vägnar förklarade, att de ej
erkände några kollegiets beslut, om ej ämnet förut meddelats
dem. Slutligen tycks han dock ha drabbats af sina vedersakares
hämnd. Bland Essens papper (Pom. Handl. vol. 3) har jag funnit
tvenne bref från honom till Essen, daterade Rostock 1806, den
26 juni och den 3 juli. Han säger sig i det senare ha måst gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
