Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Statskuppens förhistoria - III. Gustaf IV Adolfs pommerska politik 1801—1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
måste förflyttningen i hvarje fall ske, då frågan om
Wismars pantsättning till Mecklenburg blef aktuell. Den
beslöts af K. M:t den 14 april 1802!; tribunalets framtida
säte skulle bli Stralsund. Häremot inlämnade
emellertid landständerna en föreställning, hvari de anhöllo, att
i hvarje fall ej Stralsund skulle bli tribunalsäte. Helst
borde det behållas i Wismar?, Detta afslogs emellertid,
och flyttningen till Stralsund försiggick. Men då
landständerna ingåfvo ytterligare en föreställning och däri
föreslogo ytterligare flyttning till Greifswald?, bifölls detta.
Greifswald blef alltså för framtiden tribunalets säte “.
Föröfrigt fortgick arbetet på förbättrandet af
rättsväsendet 1i samma spår som förut. Den svenska sjölagen
kungjordes till efterlefnad genom ett patent af den 15 febr.
1805?.
Om de påbjudna nya förordningarna (hofrättsordning o. d.),
förhandlades alltjämt. Detsamma var förhållandet med
frågan om patrimonialrätternas omorganisation; landständerna
gingo slutligen med på att domareexamen skulle fordras
af justitiarierna vid dessa rätter, dock med förbehåll, att
detta stadgande ej finge retroaktiv verkan. Däremot kunde
ID0 prot. 8. d.
? Pom. reg:s skrifvelse den 24 maj 1802. P–a. RA.
3 Reg:s skrifvelse den 22 dec. 1802. P–a. RA.
t£ Genom Wismars pantsättning försämrades de pommerska
finanserna ytterligare. I motsats mot Pommern kunde Wismar
nämligen glädja sig åt rätt goda sådana, och det årliga
öfverskott, inkomsterna här brukade visa öfver utgifterna, gick i
allmänhet till pommerska kammaren. Det utgjorde (enligt
sammanställning efter staterna hos Lundin: Wismars pantsättning,
sid. 3 anm.) för åren 1799–1803 i genomsnitt något öfver 20,000 rdr.
För åren 1799 anges 36,000, men där ingå då tvenne års
öfverskott. Öfverskottet för 1802 hänsköts genom särskildt beslut
till svenska statsverket. Prot. den 29 april 1803. [Sambandet
mellan de pommerska och de wismarska finanserna antydes af
Lars v. Engeström i “Minnen och anteckningar“ II, sid. 74].
5 Tryckt i Sonnenschmidt I, sid. 1928 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
