Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII
I afseende på vokalerna äro endast få förändringar vidtagna.
Vokalfördubblingen, utan konseqvens iakttagen i de texter som
förelegat, har här öfvergifvits. Det gäller äfven de jämförelse-
vis få fall uti början, där aa uppenbarligen afser att beteckna
å-ljud. Det skulle mött oöfvervinneliga svårigheter att afgöra,
när detta verkligen varit meningen, och då ännu länge å-ljudet
tydligen återgifves med enkelt a vid sidan af å och o, ha vi
ansett oss i detta fall icke behöfva göra något undantag från
den regel vi uppstält. Någon ändring till å har däremot aldrig
gjorts utom i det enstaka fall, som här ofvan antyddes.
För ä och ö ha de moderna svenska beteckningarna konse-
qvent användts, icke de i äldre texter förekommande stungna.
I de få fall, då e varit tydligt utskrifvet, har det däremot
bibehållits.
z användes i regeln endast som vokal; det har dock bibe-
hållits i sådana ställningar som elpa, byggia o. dyl., där detta
beteckningssätt är undantagslöst.
2 användes endast som vokal, således äfven i stället för
v och w, när de beteckna’ vokalljud.
Mellan beteckningarna y och z/ är det i 1500-talets skrift
omöjligt att skilja. Ett försök har här gjorts, dock icke allt
ifrån början, att använda tre sätt för återgifvandet: 1) Zz, när
det tydligen motsvarar långt zZ-ljud, t. ex. i vi, rike; 2) ä
mellan två vokaler: 3) y uti öfriga fall.
I afseende på konsonanterna äro följande ändringar att
iakttaga.
A är en af de bokstäfver, hvilkas missbruk mest bi-
drager att hos flertalet skrifvare under 1500-talet och ännu
längre fram vanställa skriften. Redan de tryckta patenten visa
i det afseendet en betydligt större sparsamhet än handskrifterna.
Äfven typografiska skäl ha gjort en reducering önskvärd, då till-
gången på denna typ alltför snart uttömdes. Bokstafven har
sålunda uteslutits 1) i början af orden eller stafvelserna efter
en annan konsonant, då ej språkliga skäl talat för dess bibe-
hållande, t. ex. thala, thro; 2) efter vokal inuti ord, t. ex.
ähr, mahkn; 3) i böjningsändelser af adjektiv och verb, t. ex.
godth, alth, bygdhe, kommäith; 4) i participialände
sen -andhe och
därmed öfverensstämmande ordbildningar; 5) i vissa bokstafs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
