Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1544 355
högste hufvudh, besökt hafve och beklagadt sådane eder nödh;
hade h. k. M:t då giärna varit hvar och en behielplig till all
den del the hade haft rätt och skiäll till. Förty att hvar
mann annorlunda medh eder handlat hafver eller umgår, än
som rätt och skiäll är, då skall Gudh veta, att thett sker emot
h. k. M:tz vilia och befallning. Så hafve I doch sedt och
förnummit at, när sådane klagemål och besvärningar hafve
kommit in för h. k. M:t, då hafver h. k. M:t ingen tröstlös
eller hielplös ifrå sig gå eller komma låtit, är och ännu i thett
sinnet, att h. k. M:t vill så förhandla medh edher, efter som
han för Gudh försvara kan. Och förthenskuldh skulle h. k.
M:t ju medh rätte hoss hvar och en sådane sin oskyldh medh
itta niuta, effter man hoss h. k. M:t medh ingen fogh och
skiäll hafver någon slik orsak att sökia, så fiärran man vill
hålla Gudz budh och rättvisan för ögon.
Förty h. k. M:t, såsom eders öfverhet och som en konge-
lig person, kan ju ingalunda uthi et sådant vidt och stort
kongerike vara allestädes eller och se och veta, hvadh som
sker bådhe här och ther, och synnerligen i the landzänder,
som längst ifrå handen belägne äro, så fiärran för h. k. M:t
icke någon klage eller käremål kommer. Tesslikest så kunne
I siälfve betänkia, att thet ville vara h. k. M:t omöijeligit uti
sin kongelige egen person alle saker och klagemål uti sådant
stort kongerike altid sielf förhöre, och hvar än så ske skulle,
då blifve deruthöfver uthan tvifvel månge andre riksens dråpe-
lige saker och ärender, medh hvilke h. k. M:t dageligen nogh
tess för uthan skaffe hafver, stille liggia och försummade blifva,
der uthaf Sveriges crona och menige riket ingen ringa skada
och försummelse upväxa måtte. Och förtenskuldh är der uthi
vår beskrefne Sveriges lagh och eliest visligen och väll betänkt
och stadgat att, opå thet hvar och en måtte ske och veder-
faras rätt och icke orätt, äre häredzhöfdingar, häredzting, lagh-
män, lagmanstingh, konungen och riksens rådh förordnadt, opå
thet at hvar och en skulle thess yttermera vederfaras rätt, skiäll
och rättvisa; och der någen sig medh then dom eller sentens
som af häradzhöfdingen och the tolf männ opå tinget [säges?],
funne besväradt eller sig icke medh måtte eller kunde åtnöilje
låthe, at then samme äntå fri och obehindrat må vädia eller
appellere in under lagmannen, eller [hvar hans sak] på lagmans-
tinget icke sliten eller endat kunde blifva, at man äntå till våre
rikes och regementz rådh vädie och appellere motte, och till
dett siste in för h. k. M:tz egin konglige person, och hvar
denne ordning eij skulle så hållen och fullfölgd varda, då
skedde hvarken våre beskrefne Sveriges lagh fyllest, vore och
så oss, som eder konungh och herre är, omöjijeligit uthi et
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
