Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1563
Förhandlingar med ständerna.
I skrifvelsen till grefve Svante och herr Carolus de Mornay af den 13
juni om >»hertig Johans handel» uppgifver konungen uttryckligen, att som
hertig Johan icke ville komma tillstädes, »hafve vi icke kunnedt gå thett
förbi, uthen äre af högträngde nöd förorsakede vordne till att late för-
skrifve menige rigsens ständer af alle lanndzänder tilhope her i Sverige».
Det har därjämte på riksdagen varit tal om Sveriges ställning till ffrämmande
makter och det med Polen och Danmark förestående kriget. Enligt Ter-
seri »Fragmentum Historie Johannis IIb (Nettelbladt, Schwedische Biblio-
thec IV sid. 212) öppnades riksdagen af konungen sjelf med ett tal »tam
de rebus Polonicis quam Danicis,. Redan den 30 april och 20 maj hade
rådet afgifvit två, numera förlorade, betänkanden om kriget med Danmark,
vid senare tillfället tillstyrkande detsamma, äfvensom att begagna sig af
Skottarnes tillbjudna hjelp (Meddel. fr. sv. Riksarkivet IV sid. 69). I bref-
vet till städerna af den 12 juni 1563 (riksregistraturet 1563 I fol. 230) om
adelns och krigsfolkets församlande med Jönköping som mötesplats, heter
det genast i början:
I hafve uthan tvifvel förstådt, trogne undersåther, hvad såsom
uthi then herredag, her senest stod udi Stocholm, blef ibland annedt
menige richsens ständer föreholledt om the lägenheter, som nu på
färde äre med the Dansche, huruledes the hafve satt sig före och vele
oss och Sverigis rike fiendtligen angripe
När konungens nämnd den 9 juli dömde den danska adelns i Sverige
belägna gods och gårdar förbrutna under kronan, anfördes emellertid som
domskäl att nämnden förnummit att konungen i Danmark förorsakat fejden,
hvarföre ock riksens råd »samtyckt och beviljat hafver, att man de Dan-
ske för Sveri afsagde fiender hålla skulle och dem angripa till land och
vatten» (K. Erik XIV:s nämnds dombok sid. 99, 100).
Hvad behandlingen af hertig Johans sak vidkommer, uppgifver Ter-
serus (anf. st. sid. 212), att konungen öfverlemnade densamma åt Jöran
Persson att vidare utvecklas, hvarpå han drog sig tillbaka. Jöran Persson
hade därefter, »selectioribus ex plebe vocatis», utvecklat i ett längre tal
orsakerna till konungens förfarande mot sin broder. Talet, som förf. sett i
fragment, inför han uti latinsk öfversättning. De motiv, som anföras, äro
1) att hertig Johan brutit sin pligt såsom »beneficiarius» mot arfkonungen;
2) att han, brytande mot konung Gustafs testamente, utan konungens åt-
spörjande förskrifvit en »god del» af sitt hertigdöme under namn af mor-
gongåfva (»dotis nomine») åt Polackarne; 3) att han, då krig mellan Po-
len och Sverige förestode (»cum universum Suecie regnum regem Polonixe
inimicum habeat atque esse declaraverit per classicum et bellum decretorium
(anf. st. s. 214) afsöndrat sig från riket och gjort gemensam sak med dess
fiende; 4) att han hotat, att konung Erik ej skulle regera utöfver s. Micha-
elis dag i det löpande året.
Stort mera än en eller halfannan vecka torde icke riksdagen ha påstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
