Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Berättelse om riksdagen 1569.
Afskrift från slutet af 1500-talet i ett litet häfte i 4:0, som till
en början innehåller förslag till en framställning af Gustaf Vasas
historia i bild (se därom Ahlqvist, Kon. Erik XIV:s sista lefnads-
år, sid. 38, 156) jämförd med en kortare, till stilen något äldre
tion (här sign. A) med påteckning på sista sidan: »hvad
som handlad vart i den herredag i Stocholm, som stod anno 69
then 24 januari, efter hvilken orden inom klammer äro tillagda,
båda förvarade bland Riksdagsakta i Riksarkivet. De vigtigaste
olikheterna för öfrigt anföras i noter efteråt. Den i bihanget
till Bergii upplaga af Karl IX:s rimkrönika, sid. 121 aftryckta
berättelsen är, såsom man lätt finner, blott ett utdrag af den,
hvars text här efteråt är aftryckt.
Then 24 januarii anno 69 om påfvelsaffton begyntes
herredagen uthi Stocholm, och på samme dagh handlade
ricksens rådh med menige man [nemligen grefve Peder,
her Göstaff Olson, her Ture Pärsonn, her Niels Gyllenstierne
och her Hogenskäll Nielsonn] [först] om konungh Erich,
som så illa hade förrestått Sveries rike, och för thetta
effter:ne blef han skyldter förre, nemlighen: a
1. Hade han mistankar bådhe till högha och lågha, 5 ther utaf
mykit ondt kom, ty han giorde mongom mykit ondt, som dåch voro
oskylldige, allenest för sina mistankar skull.
2. Igiönom sin högfärdh förachtade och försmådde han candra
och besynnerlighe rigsens rådh och adelän och achtade intet hvadh
som rigsens rådh rådde honom till, uthan hvadh som han siälf hade
betänkt, thett syntes honom alt gått vara, och när thett som han
hade betänkt icke hade framgång, så att ther medh folde någon
skadha, så skiött han skullen på r
gsens rådh ochZ adelän och sade Z,
att the hade rådt honom ther till, och nödgade them till att gifva
honom sin beseglade bref ther på, att the hade rådt honom ther till,
men tillförrende råslogh han inthet medh them.
3. Lätt han uttgifva så monga orättfärdige lagh och artickler
till att låtha besnäria the oskyldiga.
4. Satte han nämpnd och fick them the orättfärdiga artiklarna,
ther igiönom hån monga oskyldiga lätt bringa om halsen. e
5. Bevi
te han sin arghett och onsko emott hertigh Magnus, som
var af Östergiöttlandh, och lätt strax i begynnelsen på sitt regemente
antasta och gripa hans fogtar.
6. Ville han förarma Sveriäs rike, ther medh att monghe skulle
giöra rustiänst utaf theras förläningh, och fingo dåch ther fögo tingh
utaf eller och platt inthet, ty han lätt g
va mongha bref upå en
förläningh, then ena effter then andra./
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
