Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
Något original var icke kändt på Runells tid. Lika litet finner man
något sådant omnämndt i äldre förteckningar öfver Riksarkivets handlingar.
Den enda ditåt syftande anteckning jag sett är en (från 1600-talet), där
bland saknade akter äfven upptages: »thet serdeles bref som giort och be-
seglat blef om dhem, som ifrån vår christel. religion affalne voro eller efter
den tiden affalle kunde». — De nu bevarade afskrifterna äro alla mer och
mindre dåliga, delvis meningslösa; den oxenstiernska företer vissa afvikelser,
hvilka dock kunna bero på vårdslöshet. Förekomsten af hertig Karlsnamn
under en af afskrifterna (det förekommer äfven under afskriften i Hadorphska
samlingen i K. Biblioteket), af detsamma jämte flera underskrifter under ett
annat af exemplaren, som emellertid i sin helhet är illa skrifvet, talar visser-
ligen för ett original, underskrifternas fåtalighet däremot väcker tvekan. En
afskrift i Hog. Bielkes stora kopiebok i Uppsala univ:s bibliotek, hvilken
dock ej med säkerhet kan sägas härröra från hans tid, saknar åter alla
underskrifter. Den katolske presten Andreas Olai i sitt bref af d. 11
nov. 1595 om riksdagens beslut känner tydligen ej till denna förening (K.
Carl IX:des Rim C hrönica sid. 327), Baazius omnämner den icke. Måhända
kan man antaga, att underskrifningen påbörjats men af någon anledning
afbrutits, hvaraf skulle kunna förklaras det uppenbarligen i något afseende
bristfälliga skick, hvari urkunden kommit till eftervärlden. Möjligt är natur-
ligtvis, att afskrifvaren af någon anledning ej återgifvit namnen fullständigt.
Det i föreningen stipulerade »vitet> af arflöshet åberopas i hvarje fall vid
senare riksdagar, t. ex. Norrköping 1604, såsom stadfästadt i Söderköping.
Man hade kanske anledning att hemlighålla saken. Jämför om föreningens
giltighet och förhållande till hufvudföreningen T. Säve, Riksdagen i Söder-
köping 1595, T. Norlin, Sv. kyrkans historia efter reformationen, samt S.
J. Boöthius, Hist. Tidskrift 1885.
Om händelserna efter beslutets affattande berättar Knut Persson följande
(HSH. X, sid. 25—29, jämf. med en nära samtida handskrift i Riksarkivet):
När han nu fullkomligt hade låtit sammansättia Söderkiöpings be-
slut, hvilket här icke giörs behof att utföras, effter det är på trycket
utgånget, måste hvar och en som där stadder var samma beslut under-
skrifva och försegla.
Sedan lät han byggia en majestetzpall på torget, der han hölt bur-
språk och tog edh af then gemena man, som på torget stod, samt
presterskapet, borgare, krigsfolket och allmogen, men sist af riksens
råd och ridderskapet.
Och ändock han förde ordet till alla ständerna, vände han sig
likväl till then gemene allmogen och begynte talet med thesse ord:
Edle, vällborne, välbyrdige, erevyrdige, erlige, manhafftige krigs-
män, borgerskap och redelige dannemän som här församlade äre! Vi
betacka eder synnerligen samteligen för det I hafven låtit eder befinna
uti denne sammankomst och håldne riksdagh.
Efter det, ärlige gode män, eder är nogsamt vitterligit för hvad
orsak och besvärning i regementet vi hafva varit förorsakade att för-
skrifva denne riksdag, synnerligen effter hans k. M. v. elsk. k. h. b
både för och effter thess afresande icke hafver gifvit oss och riksens
råd en sådan regerings fullmacht och ordning, som vi och riket kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
