Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862 1597
rätt förlikning och endrächtighet, så vore af nöden att h. f. N. utslute
alle beskyllningar emoth riksens rådh”’; 3) att om regeringen skulle medh
lika forma och ordesätt blifva förmält, såsom Suderköpings besluth der
om lydde, och eij ett ord vidare dertill läggias, sampt skulle de många
argumenter och vidlyfftigheter i detta beslut tilbaka sättias; 4) att den
punct om de 6 vekors tid, effter hvilken de, som till dette besluth eij
samtyckt hade, skulle förfölias, måtte blifva utsluten heller förandras
effter Suderköpings beslutz lydelse.
Den 3 martii vorde ofvanbe:te insagor fursten öfverantvardade.
Då förandrade h. f. N. dereffter uthi beslutet något, men eij alt. Effter
middagen, när bönderne långleddes och trängtade effter en ändskap på
herredagen och fördenskull komme in på konungsgården, kom hertigen
uth till dem, och viste dem ifrån sigh till erkiebiskopen, den han be-
skylte att hålla medh» riksens råd och deruthinnan göras ett medh
borgarne ifrån Stockholms stadh, hade och skrifvit ett falskt bref till
konungen medh Lindorm Bonde, dädan ifrån han nu igen hade fått
nyligen svar. Altså sköt hertigen all skullden om drögsmålet ifrån sigh
in uppå honom, som af listighet eij hade gifvet snarare sitt svar ifrån
sigh. Alle herredagsmän af allmogen blefve fördenskull på erkiebisko-
pen mycket förbittrade och honom och presterskapet strax medh häde-
lige ord öfverfölle. Deremoth endskyllade erkiebiskopen sigh thet bäste
han kunde, föregifvandes, att orsaken till denne långsamhet kom icke
af honom, uthan af den rättegång, som ständerne nu i dagh på räd-
huset förehade emoth Abraham Melchersson och fördenskull om be-
slutet icke kunde komma tillhopa. -Men bönderna luppe, sedan han
dem medh stor sorg och möda sluppit hade, in upå konungsgården igen,
der hertigen vidstades, och utgiorde två af sitt medel till h. f. N., hvilka
berätta skulle, hvadh af erkiebiskopen dem var svarat. Hertigen ut-
kom medh be:te två bönder i svalan till dem och sade: I hafve, gode
män, låtit migh. förstå eder begäran och vilie. Så vill jagh åter låta
eder förstå igen min vilia. Och altså hade han en af de två bönderne
fram till att tala uthaf svalan neder till allmogen. Denne sade: I gode
män, h. f. N:des upsåth är, att han vill låta rentskrifva beslutet och
det sedan i morgon sielf underskrifva och besegla, hvilket skall och
eder tillstädias. Dernäst talade fursten sielf till dem och sade: thet
skall så ske, dannemän, som denne sagt hafver. Och då skole I
få se hvilke som hålla medh konungen och migh heller medh adelen
och biskoparne. Ty få adelen väldet och biskoparne råda, så skole I
förnimmag hvilket blodbadh de skole reda eder. Almogen ropade medh
ett högt liud och begärte, att h. f. N. ville taga dem i hägn och för-
svar. Fursten sade: ville I stå bi medh migh? Bönderna svarade, ja,
ja, ja, räckiandes dermedh hvar upp sin hand. Hertigen sade ytter-
ligare: Effter I, gode män, töfve denne natt för min skuld, så vill jagh
gifva eder tärepenningar, ther I skole hålle eder medh till morgonen.
Och viste dem så till sin räntemästare. Han gaf dem hvardere 6 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
