- Project Runeberg -  Svensk romantik /
123

(1894) [MARC] [MARC] Author: Valdemar Vedel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANZÉN*.

’23

skynda att fanga: — Yngling! de vissna: du sjelf ar
ett stoft. Ingen Draaber af virkelig Melankoli, ingen
bacchantisk Vildhed heller, — men en flygtig,
forduftende Æterstemning. Den samme Zefyrlethed nojes i
»Champagne-vinet« med at skumme Duften, Buketten
af: Drick! de förflyga de susande — perlorna, drick!
— skynda, det ljufva, det adla, det höga — soker du
fäfängt, sen anden förgick. — Dåren, som fåste vid
skummet sitt öga, — vatten, blott vatten på låpparna
fick.« Franzén venter ikke, til der kun bliver Vand
tilbage og faar heller ikke Bundfaldet med. Der er noget
næsten græsk i dette hans Naturs lette Maadehold.
Gratierne kranse Bægeret, og derfor kan Digteren lade
selve den elskende Pige være Ynglingens Hebe: »Goda
gosse! glaset töm, — gerna ser din flicka — nagon
gang dig glad och öm — ibland vanner dricka, — Som
med hjertats sympati — eldiga och unga — klinga
gladjens harmoni — lifvets sötma sjunga. — Gerna
vill hon i din hand — se kristallen glindra — se din
kind i purpurbrand, — se ditt öga tindra. — Se din
kånsla, ditt behag — lifligt sig forfina — och i hvarje
anletsdrag — sjalen genomskina.« Mellem saa mange
platte Drikkeviser er her engang virkelig Rusens Poesi,
den lette, forfinende, saa at sige æteriserende
Stem-ningsrus.

En saadan let Skonhedsrus er ogsaa Elskoven i
Franzéns Lyrik, — en Sansernes Nippedrik, uberort af
Passionens hede Pust. Af den Elskede faa vi aldrig
tydeligere Træk at se end hendes Smil, hendes Blik,
hendes *Rosenaande« igennem »et snehvidt Glimt af
Tænder,« hendes skære Hudfarve: »Aldrig har jeg set
nogen se saaledes og rodme saaledes og le saaledes.
Og Digterens Attraa staar ikke til andet end til at

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:08:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svromantik/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free