- Project Runeberg -  Svarta handens besegrare /
104

(1915) Author: Iwan T. Aminoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Borrhålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja», svarar italienaren, som ej ett ögonblick skulle
vågat motsätta sig befallningen.

»Således skola båda pojkarna vara ombord kl. 10 i
afton. Skonerten ligger förtöjd vid norra stranden
av East River, alldeles vid Suspension Bridge.»

»Jag skall komma», lovar Garollo.

Knappast ha de båda männen avlägsnat sig, förr än
italienaren utöser sin vredes skålar över gossen.

»Din lille lymmel!» skriker han. »Blandar du dig i mina
angelägenheter! Jag skall lära dig att veta hut.»

Han tar sin svångrem och slår gossen, tills denne
sjunker sanslös ned på golvet.

»Låt det vara nog nu, Guiseppe!» blandar Emina sig
i saken. »Du har slagit honom fördärvad.»

»Vad hade han med affären att göra!» muttrar
italienaren. »Han har förtjänat avbasningen.»

»Slår du honom mer, kan du inte ta honom ombord»,
upplyser hon, och Garollo viker för detta skäl.

Ermina, som ej är alldeles renons på mänskliga
känslor, häller vatten över den avsvimmade, tills
hän kommit till sans.

»Lägg dig på sängen!» uppmanar hon, och gossen lyder
villigt. Han vågar ej göra motstånd.

Garollo betraktar honom med elaka blickar och knyter
näven åt honom.

»Du borde ha mera stryk», förkunnar han i ilsken
ton. »En sådan lymmel, en orm, som jag närt vid min
barm. Är detta tacken, för att jag givit dig rum och
mat, tagit upp dig från gatan?»

Giacomo svarar ej. Han borrar ned huvudet ännu djupare
i kudden och försöker återhålla gråten.

»Vi ha ingen tid att förlora», blandar Robilant sig i
samtalet. »Klockan tio ska vi vara ombord, och ännu ha vi
inte unge Nelson där. Vi måste fara genast.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:08:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svrthand/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free