Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göran Stjernhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alstädes bär och tlier vid vägen å bäckarne finnas.
Månge små meenlöse diur man ser ther speelande springa,
Källor och lefvande vatn, lördeelt uthi månge små bäckiar,
Ruska så sachtliga fram genom blanke små glittrande steenar,
Den svale vestvind surrar ibland och raskar i löfven,
Spridand’ en liufvelig lucht af blommor och hälsesam’ örter,
270 Susar i sachtan dön uthi skuggan och lockar i sömnen.
Alt är täckt hvad här ögat seer och fotterna träda.
Kom, kom Hercule, kom, uthan högre betänckiande fölg mig!
Hercules, öfvertalt som en ung och hitziger herre,
Var opå språng, steeg til och ville nu föllia fru Lusta.
I thet een annan kom i frus hampn, menskelig ansedd,
Doch icke menniskia, men een trofast ädle gudinna, ,
Hon var sedig uthi sin gång och vyrdig af anseend,
Vigtig i laater, full med alfvar och ährlig af upsyn1,
Brun under ögon’ och bränd af sool-skijn, mager af hulde,
280 Renlig i drächt, sniöhvijt af silfver blänkiande klädnat,
Slätt och rätt och skiär på det ährlige gamle maneret.
Thenne lät up sin munn och talte med alfvarsam ordom:
Hercules, ädel af ätt, til älira född och erkoren,
Hvart vil thetta? Se til, stat stilla, betänck tig!
Veetstu ock ho then är, then med tig snackar i löndom,
Thenne, dess pijpa så sött tig flistrar och lockar i drömar?
Tag icke lättliga råd af then tig icke bekänd är,
Thenne, som för tig stod, then tu menst vara gudinna,
Är ifrå Stygia putt, hin stygges dotter och alster.
290 Lusta geer hon sig namn, fru Lasta med rätta mon heta.
Doch om laster och skam äre lust, om lust står i odygd,
Billiga med alt foog må hon sig kalla fru Lusta.
Hvad gijfver hon för råd? Gud tröste then ther opå lijter!
Hon, hon leeder een väg, både jämn och breed utan omak,
Geent, rätt fram i fordärf han glijder all makelig utåt,
Lutande, lätt til gångs, men brått och brattar’ åt ändan,
In til thess ther är intet meer håld, then reesande måste
Ränn’ och ränna til thes han störter och stadnar i afgrund,
Ther honom harm, jämt ånger och vee och evarande jämmer,
300 Samvetes agg och q val, then odödliga matken och elden
Möta med öpen gap och anamma til evige plågor.
Vakta, min vän, sij til, sij thenne blijr ändan å frögden,
Som tig thenne så skönt afmålar och bildar i sinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
