Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18.
Min aldrabäste vän för alla mina vänner,
Min liufligeste tröst bland all tröst iag kan få,
Min aldrastörste lnst för all lnst mig ske må,
Dn aldrakäraste för alla dem iag känner,
Du fromhetz spegel klar, hvars klarheet mig nu bränner,
Som för alt qvinnokön kan som exempel gå,
Som ähra, tuekt och blygd och kyskheet tfincker på,
Som effter ingen man sig omak görandz ränner;
Det värdige beröm och låf, som du förtiänar
För sådan dygd, den kan här ingen gifva dig;
Om ey gudinnor och bärgz mör synnerlig
Vplysning och förstånd af gunst där til förläna.
Men gifvee sådan gunst, det måtte ske i tijdh,
Jag Boge Venerid berömd i verlden vijdh!
14.
Som en frisk mårgonroos, nys uth spridd och uprunnen,
Med färior oc med lucht och prächtig skönheet stoor
Förnöyer sinnen all uti sin stålte flor,
At ingen blomma lijk på marken varder funnen;
Aff hvilken målar kånet och macht är öfver vunnen,
Ey eller fiädren at beskrifva sig förtror,
Dem fattas färior, konst, så lång hon trifs och gror,
Til des at hennes safft är torkad och försvunnen;
Ey eller finnes låf, beröm och prijs och ähra,
Tilfyllest som sig bör at låfva denna roos,
De aldrahögste och för ring’ åth henne ähra;
Dy kommer nu och seer, för än hon går sin koos,
Hvad målning henne lÿk står sedan at begära,
Hvem henne känna vil der måste vara boos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
