Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35.
Hvem kan vår kärleekz läpp émothstå och förmena?
En dör är yppen giord, som slutin var igen!
Hvadh kan iagh genom gåå, som ey är gångit än,
Har döden hulpit til oss både at förena?
Nu är du i min fampn, nu är iagh din allena,
f Nu är min troheet lönt, dhen oss var moth är hän;
Lät digh behaga dhem, som lefva mehr än dhen,
Dhet kan din nyic sorg och ängzligheet bäst lena.
Så kom min Venerid, om dhet är ärnat så,
At vij medh bättre band bebind’ oss .både två,
Lät dhet fulkomnas snart, hvad Gudh vil medh oss göra.
Jagh veet han står oss bij, jagli märker dhet hvar dagh,
Vår kärleek ingen kan mehr mothstå och förstöra,
Han fordrar vårt begär och dher til har behagh.
36.
Ett lijtet stycke malm sigli om mitt finger böyer,
Dhet hvarken för sin vickt elTr och dhes arbete skuld
Kan vara mehra värt än som ett annat guld,
Lijkväl är ingen ting iagh moth dhes värde uphöyer.
Hvadh är på dhenna jord, som aldra minst sigli röyer,
OiVt aldrakärast är, dy hvadh som uthaf muld,
Aff samman klimpat ståfit först skapat uthan skuld,
Alt fåfängt är och skal förgåås, ehvad dhet dröyer.
Mehr är at hålla aff dhet hvad som evigt är,
Mehr skal beröm och dygd medh rätta hållas kär,
Och hvad mehr man ey seer, altså hvad gullet dölier;
Allenast ett blåt nampn, dhet skattar iagh fast mehr
Än alt dhet silf och guld, som jorden ännu hölier,
Eller dhet, som man här upgräfvit reda seer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
