Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39.
Dy gudar pläga Γόη- så mångens hamn ombyta,
Som dhem behagar hälst, til allehanda diur
Förvandlade dhe platt ens skapnad och natur,
Att inthet lembnas q vart, dhem står fritt lagen bryta,
Som dhe ha stadgat sielf, dhet ingen må förtryta,
Och at een jungfru skön, een heel fulkomligh man
I källor, gröna trä och grääs man offta fan
Såleds förvänd i-steen, i bäckar små som flyta.
Dhet händer inthet mehr dhe kroppen så förandra,
Men hiertat offta nogli man nu förandrat seer,
Som Amor tächtes bäst ell’r och dhe gudar andra,
Dhet blir i steen och järn förväxlat ännu mehr:
Min jungfrus hierta var uthi een steen förvänt,
Nu är dhet åter kött, af kärligheet uptänt.
40.
log kan mig hända dhet, at iagh til jungfrur andra,
För dheras höfligheet och dygder som iagh seer,
■ Aff kärleek blir uptänd; iagh älskar Iijkväl meér
Dhen bårta är, än dhem och kan migh ey förandra.
Ken skildnat är dhet än, ehvart uth iagh må vandra
Medh dhen iagh vistas och medh dhen leker och leer,
Och får til gammal eld ibland små lågar fleer,
l)he här förgås, men dhen kan ingen uppå klandra.
Medh kroppen är iagh när i hoop med hand och mund,
Men hiertat långt ifrån, hvem kan een kyss förneka,
Hvem kan uthslå een dantz och inthet rillia leeka?
Så är iijkväl min hugh långt bårt i samma stund,*
Ett band här bundit är, een ouplöslig knut,
Dhen Alexanders svärd ej skulle reda uth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
