Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49.
Ait är i sömpn nidlagt och h vy lar sijg nu stilla,
All små . diur, foglar all dhe liggia i sin roo
Och äre hvar och en nu krupin i sitt boo,
Allena Friggas son kan dheras sömpn förspilla,
Som både natt och dagh fort fahr at göra illa;
I mörkret vakar han, när man dhet ey skull’ tro,
At man i inthet rum kan nu mehr säker boo;
Ett under är at een skal alla kunna villa!
Hvad natt, hvad sömpn kan mig från tijne pijlar väria,
Du grymme skiute gudh, otijdige tyran?
Är någon annan grym, så gör han plågan kort
Och släpper åther dhem, som han kan hastigt häria;
Men tigh, hvem fången blir, undslippa ingen kan,
Fast all ting är sin koos, drar du doch icke bort.
50.
Dhet kalla många leek, som iagh har kallat plåga,
Den, som har minst försökt, han skal mäst lee dher åth,
Och än bevekias mehr til löye aff ens gråt,
Och tro, at ingen nödh, är til aff kärleekz låga,
Dhen inthet långt har rest och ingen ting tordz våga.
Och inthet mehra hört än som sin moders lå^t,
Som ville, såsom han medh sine vänner sååt
Omgickz, at man och mehr skull’ effter inthet fråga.
Dhe vänner ähre kär, eom näst omkring migh boo,
Föräldrar lijka så och dhe migh unna gått,
Jagh ährar alle dhem eom sigh til migh förtroo;
Men större kärleek är dhen som iag hafvei fått
Til en, än allan dhen iagh hafver för dhe andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
