Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99.
Hvadh för en ledsam sed, så mycket älska tijga
Och hafva all ting lönt! O jungfruer edert feel
Är thet mehr än beröm, ehr lust är aldrigh heel,
Vidh alt förmycket dölt hvadh för en art til kriga,
Och inthet läta se hvem vinner, hvem ger sviga;
Jagh måste blunna, see och gissa til en deel
Hvadh Venerid är vahn til bruka för ett spel,
Och huru högt en kånst til giöra blind kan stiga;
Nu spörier iagh ett ord, thet hon i sömpn har fält,
Nu aff thet hon har drömt och sagt sin trogne tärna,
Det varder då och dä migh stiälandee förtält,
At iagh får veta aff hvadh hemligt hon plär äma;
Hon älskar likväl och, då när hon säger ney,
Hvadh lust har dn där i, min käreste, migh säy!
100.
Hvadh rosenrödt är thet, the marmor hvita kinder
Så åffta färia om, när du migh hoos digh seer,
När du bedröfvad äst, så väl som när du leer?
Hvij talar du ey fritt, hvadh kan du ha för hinder?
Är doch din brand så stor som min och icke minder,
Så het, men mehra döld när min han lågar mehr,
Hvar aff i stad för röst din rådna sigh beter,
Och tungan, liufligh förr, nu tårr aff hetan brinder;
Den lilla gudens macht vil du medh all flijt dölia,
Och kan thet til een deel, men icke längre än
The gläntzend ögons ekeen små ögnelåken hölia,
Men han, som där i bor, straxt röyer digh igen;
Lät oss, min Venerid, här eflter uppenbarligh
Vår kärlek bruka fritt, ty han är inthet fahrligh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
