Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amor, som migh begynna lärde,
Lär migh och en gång vända igän,
Och när du inthet dän beskärde,
Så giif migh doch en annan vän!
Uthsläck dän gamkle eld medh alla,
Uptänd’ en ny, är digh så täckt,
Dy ingen kan migh i hugen falla,
Ähr äj dän förra heel uthsläckt.
Dätt är nu nogh och alt förlänge
At hafva effter hänne vänt, ’
Gudh låte dät mehr icke trängia
At lefva än .til hänna uptändt.
Hvad skulle migh Sylvia qvälia?
Hon hörer snart en annan til,
HvarfÖre får iagh icke välia
En annan, dän migh älska vill.
35.
JLhr frijheet allestädes godh
Och, som iagh höör, i kärlek aldra bäst,
Vill iagh aff väl bepröfvat modh
Här lämna dän iagh hafver älskat mäst;
Nogh ähr dätt sant, hon var migh kär,
Män inthet at hon ännu ähr.
The måste alle, såsom iagh,
Lijkväl en gång misshaga stadigheet,
Och kan snart komma i behagh
Dät som var til förne mäst förtret;
De tänckia altijdh få igän
Så godh, om de få icke bättre vän.
Hvi skulle iagh behaga mehr
Clorinde, när hon inthet föllier migh,
Än Fillis däh, iagh altydh seer
För mitt behagh så högt besvära sigh;
Män kunde iagh få hänne igän,
Så finge iagh kanske en bätre vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
