Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Rosenhane.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När mine systrars minne
Är effter theras död
Så friskt i hvars mans sinne,
Och lijder ingen nödh.
Romaren är försvunnen,
Doch talas romerskt mål,
Rätt som man vore bunnen
Til thèse beröm och prål.
Thet måste alt beskrifvas
Nu medh latinske ord,
Som intet kunde gifvas
Och ingen blifva spord
Igenom migh, som både
Så gammal är och rijk;
Ach må iagh intet råda
Altijdh latinen lijk!
Jo, hvij skal iagh bekänna
Migh vara mindre värd
På något sätt än thenna
Uthi then ganska värd?
Om språken intet dömee
Som om gemene ting,
The hvilke så berömae
Som hugen faller kring.
Menniskian ähr för ringa
Här döma något om;
Beqväme finnas inga
Til fälla sådan dom.
Vij äre mehr än alla
The ting Gudh hafver giordt;
Thet måste alt om falla
Ehuru thet är stoort.
Först mannen sielff försvinner
Och är en ringa tijdh,
En gång och jorden brinner,
Så mächtigh bredh och vijd.
The höge slått och fäste,
Stå the än tusend åhr,
Thet mindste medh thet bäste
Doch en gång ända fåhr.
Oss bör man intet föra
Ibland thet, som förgås,
Thet tijden kan förstöra
Och vädret, när thet blås.
Förr än thet alt vardt skapat
Tå vore vij nu til,
Och när alt är förtappat,
Gudh oss behålla vil.
Fåfängt sigh then tå qvälde,
Som sökte veta vist
Hvad språk Gudh hälst uthvälde
Til bruka först och sidst.
När gudligh ting besinnas
Aff then, förgängligh är,
Hvad sanning skulle finnas
I thetta mörker här?
Hvad konung vil sitt ställe
För andra träda aff?
Hans macht än mindre gälle
Kring jorden och kring haff,
Han hafve nyligt rijke,
Han vare sielfver svagh,
Hvem är mehr än hans lijke
At föreekrifvan Iagh?
Så länge han Gudh känner
Allena öfver sigh,
Han ingen mehr bekänner
Sigh högre, rätteligh.
Skal iagh tå stå tilbaka,
När någon fram om går,
Och något rum försaka,
Ehuru högt iagh står?
Therföre at iagh äliras
Så litet hös så få!
För thet at sigh besväras
Thet andra om migh gå?
Ney, ney, iagh vil behålla
Then vördning, iagh har fått,
Och kan sielff intet vålla
Til the gemenas spått.
Ey eller må iagh klaga
Så högt ther öfver mehr,
At migh så fåå behaga,
Som iagh nu offta seer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
