Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från de parker, i hvilkas skugga bhan fordom lustvandrat
med sitt bjertas älskade, som bevittnat deras ömsesidiga
eder om evig trohet och gifvit genljud af de sånger, han
ur sitt hjertas djup diktat till hennes ära — ja från allt,
som kunde påminna honom om sin “Margaris, sitt
andra jag, sin själs behag“. Ifrån denna tid synes han
uppgifvit allt hopp om framtida lycka och, likgiltig för
allt omkring sig, kastat sig in i det ödsliga lif, der han
fiydde sig sjelf och sökte döden.
Såsom vi förr nämnt, kom Lasse Johanson
midsommartiden 1668 till Stockholm. Han skall då till eu
början hafva innehaft någon skrifvarebefattning, men hans
oroliga själ tillät honom icke någon ordentlig
sysselsättning. Snart råkade han också i ett äfventyr, som för flera
månader beröfvade honom friheten. Då “högvälborne
friherre Conrad Gyllenstjerna och högvälborna fröken Märta
Chr. Ulfsparre firade sin brudlöftsdag i Stockholm den 18
November 1669“, uppvaktade Lucidor den olycklige
med ett bröllopsqväde, som han kallade “Gilliare-kval.“.
Med nog grofva drag målade han deri en friares
dårskaper och qval, såsom svartsjukan, förgudningen och dylikt.
Knappt hade man hunnit läsa den burleska skildringen till
slut, förr än någon i den trodde sig finna anspelningar
på brudparet, och knappt bann nästa dag randas, förr än
författaren, som ej anade något ondt, var kastad i
fängelse. Först på följande året blef han utsläppt, sedan han
med ed styrkt, att han icke skrifvit verserna i afsigt att
dermed smäda brudparet, eller att han dertilli af andra
blifvit tubbad.
Lasse Johansons enda sysselsättning blef nu att på
beställning skrifva vers vid bröllop och grafvar, hvarmed
han forvärfvade sig en torftig utkomst. Också hade han
intet behof af någon komfort i mat, kläder eller bostad.
Det var honom likgiltigt, “om ban satt främst eller
ytterst, om ban spisade vid ett herrebord eller vid ett
gårköksbord“. Hans bostad var ett lusthus, beläget långt ut
på Norrmalm, hvilket icke var bättre ombonadt, än att
snön stundom bredde sitt hvita lakan öfver hans tarfliga
halmbädd i ett hörn af rummet; bohaget bestod för
öfrigt af ett rankigt bord och en stol samt skriftyg och
papper. Här uppsöktes han af såväl höga som låga, för att
med sin skaldegåfva förhöja deras glädje- eller sorgefester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
