Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12.
O evighet, tin längd mig fast förskrecker,
Som början har, men aldrig ändan räcker!
O evighet, en tid förutan tid —
Mig nådig var, o Gud, tig biir iag vid.
——————————
VI.
1.
Ach, huru ligger staen så platt aldels öde,
Som förr så folckrijk var, nu utan folck ocb gröde,
Then en förstibna förr bland hedna folket var,
År yncklig, änkie-lijk, then som ej har försvar,
Then förr i många land fek som en drotning ära,
Mått träldoms-oke bära.
2.
Hon gråter mången natt, at hennes salta tårar
The lene kinners hull af mycken flytning sårar,
Och ingen släkt ell vänn af allom gijr en tröst,
Men hörer bara spee, föracht och löije röst
Af them, som varit ha the närmst och främste grannar,
Som henne nu förbannar.
3.
Ach, Juda sitter nu uti svår träldom fängslad,
I stoor älendigheet och blifver hårdlig ängslad,
Hon måste jemmerlig ibland hedningar boo,
Hvar som hon intet kan sig skaffa någon roo,
Dy alle the, som ther förföllia henne, villa
Alt hålla henne illa.
4.
Ej sijr man någon nu til någon högtijd gånga,
Ell finns på Zions väg ok å thes porter många,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
