Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haer lijksom for sin arfve-deel
Nidsk- niugg- och girug-betens feel;
Men den, som tager, fals så snart,
Som flen som år af gifmild art.
lag harmas tit når jag med ijd
Lås ocb sijr på vår fornas tijd,
At med gull-dyrkor många mor
Haa låtit ypna ärans-dör,
Och mången kvinna, som var gifft
Sin man forgifftat for een gifft.
Alting syns vannit ocb forskåmt
Hvar gallet bar&st blifver nåmt.
En stål-port genom trangs af guil,
Gull kastar vakt och makt omkull.
Fast alt med spijk igenom slåås,
Gull-nyckeln låser alla låås.
Leggn i kvick silfver teen ell bly,
Det synes samma maimar fly,
lem, koppar, stål alt lijka så,
De flyta dåri åfvanpå;
Men gullets guhlheet ocb des krop
Svålgs af kvick-silfret aldeels op,
Och tags emot med yppit skööt
Dår alla d’andra åfvanfloöt.
Gallet och pen ngen hör rått till
Den medel prick, hvart åt alt vill.
31.
Amator, cum dat, rapit
Ty låten eder ingenting
I nåfven sticka, hvarken ring,
Gull, ell demant, hvad hålst det år,
Den gier, han taer forn han begiår.
Een östra mister hvarken fakt
Ell fisk, så långi som hon lukt*
Men ypnar hon en gång sit skaal,
Så binder hon sig sielfvan faal:
Ty krabban kastar dijt en steen,
Som seen giör ostran myckit meen,
För det at hon eij sluta kan,
Som förr, sit skaal, måt hon dårøn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
