Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kiärlek ar en ting, aom foret lijk vijn ocb miod
Behaglig slider neer, då åtånks ingen nödh,
Men seen som ögat foret haar aflat någon laga
Ocb hiertat taar emoot, då, då begynns en plåga;
Då veet ban nåplig eielf hur’ ban år råttligb fatt,
Han vakar mången kväll, och mången vinter natt,
Seen drömmer han om daen, då gåller efftertänkia
Har’ han sin kiärete (kiärng, möö, iungfru, pijga, ånkia,
Bhvad som hälst hoon är) man en gång skal få see
Och måste tåla tit, at hon giör aap och spee
Uthaf hans gilie-taal, om han sigh så långt dristar,
A t slängia kiärleek fram,’ hon troor knapt några gnistar,
Fast om ban bisligh svär, at hiertat står i bran1
Och liusan låga tit, så troor hon ingen gran.
Hvem kan ey tänk ia sielff hvad fara theo tilstoter,
Som älskar then, som ey med vexel-kiärleek möter?
Tit händer vårre medb, at hon ey såsom han,
Men älskar (o fortreet) ey honom, men en ann..
Då plågar afvund, då, då bär man svarta strumpor,
År vedh godh helsa sink, då rntnar lik som pumpor
Hans hopp, då stygges ban vedh godh ok kräslig raaat,
Fast om han vore hööst i porcelaine faat,
Då haar man ingen roo at sittia, gå ell’ liggi a,
Då måtte pennan fram och medh ord-prunkan tiggia,
At man må vördas så at vackta iungfrun op,
’ Och at hans siäl ännn blott vistas i hans krop
För hoppet, som ban haar, at kanna lycklig tiena
In til sin dödh och graff, fast om ban skalle läna
Utbaff en annars breeff ell’ uthaflf någon book,
Så mått’ thet pråla högt; hvem skiäms ey vara took?
Men thetta är ey nogh, om han tben lyckan finner,
Föret rongfrans ynnest får, seen hennes kiärleek vioner,
Då går dhet föret rätt an, då får han föret förtreet,
Han tvifiar lijk a fullt (fast om ån hvar man veet
At iungfran älskar bårt) om hoon thet hiertligh meenar,
Han troor at iongfror är lijk såsom falska stenar,
Som skijna demantlijkt men äre bara glaas,
Som aff en lijten stöt strax gånga athi kraaS.
Thet täneker mången karl, men andra räddas mebra
Och fruchta allestädz at iangfran älskar fieera,
(Kan skee han giöret sielf) om hoon seer någe blijd
På någon annan karl, strax böriar sigb en strijdb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
