Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lafag hijsuar än, så snart iahg täncker ther uppå
Ok ropar mad gohd skial: bevahr mai Guhd ther frå!
Sidst skreev iahg huru then, som gilliar måst förtvina
För n ban fa’er iomfrnns taal el en gång kan få sih’na.
Iagh malte seen hans sorg, stik, ängslan, barm, fortreet,
Gråt, klagan, hans förakt, hans usl’ älendigheet
Har’ ban förutao roo, måt lefva utbi sorgen
Ok effter alt förtreet dok lijkväl räss för korgen,
Hans tvivel-hohg ok mohd, förtvivlan ok hvad mehr,
Hur’ han rätt staaff-karls-lijk upvaktar, tigger, beer;
Svart-siukan földe sidst, ok bura hoon kan kväMia
Them, som i oträngd mål sin ädla fribeet sällia,
Hur’ hoon en gilliand svän å lycktan så långt föor,
At han än levandes väl tusend gånger döör.
Ther stad na pennan då, dy vil iahg här begynna
At skrifva meer ther om, hvahd som iahg kan besinna,
Hvahd sådant gillie-kuaal, boos tben, som svart-siuk är,
Oorsaker, ok hvahd mehr förtreet hoon mäd sihg bär.
När na en svart-siuk seen aff kiärleek yvrig bliver,
Då ta’er han märke på hvad iomfrun läser, skrifver
På hennes taal ok ohrd, på later ögnehvarv,
Troor hennes liufste ohrd skeenfagre kiärleeksskarv.
Om iomfrun sitter tyst, troor han at hoon föracktar
Hans när-vist, ok kan skee på någon annan vaktar,
Är iomfrun glahd-lynt, strax bli’er han så svart-soot dull,
At tänekia sådant skeer för annan orsaak skull,
Om hoon är lyd-säll, märk, så räknas thet för annat,
Då svär han vibd sihg sielv hoon hafver nu förbannat
Hans kiärleek uhr sin bubg, han blifver så heel rysk,
At han tår stadigt troo, hoon älskar någon tysk;
Är någon hyifz-lijk dräng i husä, tår han tänekia,
At hoon sin låfven vill för samma dränge skul kränkia,
Ok at han gilliar mäd, hans vabn-tro är så stoor,
At han för boleri förtänker iomfruns bro’er.
Leek-systren sielff kan ey väl undfly hans misstankar,
Sthol, hankar, säng ok bohl, alt hvad när henne vankar,
Ia hennes kläder mä, jämt alt hvad hoon kan nå,
Ther kastar han miss-lynt sin aff-vundz ögon på.
Om någon unger karl kan råka til at tala
Mäd iomfrun, troor han vist then samma tup vil gala,
At lokka hönan bort (troo vist) han tvivlar ey
(Fast honan inte hans) at vara banerey,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
