Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan då dödh, tyrannen grymma,
Ingin fromheet undanrymma,
Skillier tu all kårleek åt?
Måat* et band, som Gudh aamknutit,
Aff tigh, grymme död, blij brutit,
Hvar på föllier sukk ok gråt?
Var’t ey nog, hvad aom tu giorde,
Når vij utom vetet aporde,
At vår 8alig kåra moor,
Som nå8t Gudb oaa lifve gifvit,
En at lijf gee, lijff-loa blifvit,
Var vår sorg ey nogaam atoor?
Du haer åter 088 hiertnnpit,
För än aolen genom lupit
Tredie gangen ain diurkreaa;
AU vår troat år nn forsvupnen,
Vår aorg kan bedröfvad munnen
Ey utbtala någoless.
Hvem vil nu, når åhren böria,
Som en fader för 088 soria?
Ach, når aom vij tåncka på,
Huru han oas aiälfver förde,
Up til Sala, hiertat rörde,
Alla8 ögon öfver gå.
Hnru kiårligt mond han skrifva,
At vij ey 8kulP ute blifva,
Utan endlig komma hijt,
Når 8om han dodstiden kende,
Til at trösta vårt ålende,
Men, ach, fåfäng var vår flijt!
Dy når vij till staden kumme,
Vij strax sorgen vår fornnmme,
At vår faar-kår låg på båår,
Xempt all vår tröst, hiélp og lykka,
Som 088 vist lår undertrykka,
Om Guda nådb oaa ey bijatåår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
