Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan ey mad fogh ok skial miss-hagas af en ann:
Then intet (iorden) mist, alt (himmels-frogden) vann.
Dy träd, min Oli o, fram mad dygd-roos ok heromme
Ok sätt then seenre värld till efter>syn ok -domme
Then salig-sälle man, som nu til hvilo gått
Ok for o-aktlijk stofft haer seger-kronan nått!
Blås uth mäd liudand röst then ädla mans bedrifter
Moot sårla tidhers meen, then billigst lärde skriffter
Långt öfver syknas blåå mäd o-utsläcklig skrift
Bör måhla, afvund, tidh ok döden til forgift!
Hans gamble adels-ätt, then utaff skiöld ok fahner
Kan framtees mäd beröm om hans långt forne åbner,
Behofvs ey räknas opp ok mäd en särldels flijt
Uhr grifften letas fram ok alla foras hijt;
Ey hafver man behoff mad smicker-sminkan måhla
Hans dygd, som aldrig än mäd länte flädrar pråhla,
Æsopi skata lijk; hans adel steeg alt än
Mebr höger opp, hvar som en annans vänd’ igän.
Hans ungdom borde väl med korta rijm beskrifvas,
Then Pallas helgat var, dok bättre synte trifvas
Inunder Martis hand, — dok tidhen är för kårt
Ok flyter, för än åom man troor, ok svinner hårt
Men om iagh mäd en mun aff koppar kunde taala,
Eli aff väblhårdat ståhl, lijk Farna, högliudt gaala,
Så ville iagh hans roos, så långt som iordens ring
Sig sträcker, ropa uth, all vijda världen kring:
Thet kalla Norrie haer then hielten tidt sijt strida,
Såleds at fienden ey för hans hand tord’ bida,
Ey heller bålla foot, ok icke mehra ståå
Ån haren, när han bör at trumman taar på gåå.
När iordens tohrdon ubr malm-bössor åsk-lijkt smällde,
At iorden darra vidh ok örne-locken fälde,
All lufften opfyld bleff mäd hisklijkt skrij ok gny
Ok man för eld ok röok ey dagb såg eller sky;
Når som eld-mortlar högt mäd tunga stenar spelte
Ok stundom fem, sex, sin neer slogh, dog sällan febite,
När kulor utaff bly ok iern-lodh flög lijk regu,
När rytterit brööt in på skarpa piqvers hegn;
När fienden skiöt uth eldkulor ok granater,
Stormklubbor, giftig rök, ok hvad som els soldater
För konstgrep funnit op, sin fiende till meen,
At hijt et hofvud flög, thijt armar eller been:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
