Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som thet tilfördne var. Når vatnet upåth klifver,
Förandrad uti vind aff solen, som thet drifver
Till lufftens medelrum, ok tber af kiölden seen
Förandras uthi snö och hvijtan hagelsteen,
Så faller thet aff tyngd full åter neer på iorden
Blijr vatten lijk som för. Steen, som aff mull är vorden,
Blijr mull, mull åter steen; aff lufft blijr elden tänd,
Ok eld af åskian blijr i väder snart förvänd.
Så kan bvart element sigh uhr sigh siälft förandra,
Ok aff sigh i sigh siälff: thet ingen man kan klandra,
Thet synes daglig dags; så blifver af et diur
Et sårdels maskeslaag, alt effter hvars natur,
Ok maskar kunna seen mäd fetman iorden giöda,
At thcraff blomster, gräs ok ogräs får sin gröda,
Som åter ha sin mask, then blaad ok root förtär,
Ok lijkväl af sin död et annat lijf frambär.
Man kan af örtens salt en ört å nyo väcka,
At hon uhr askan sin sigh åter låter kväcka,
Så snart hon i sit glas en börlig värma spor;
Men när som värman flyr, försvinner hon ok dör.
Bly har sin minie, ten arsenic, koppar grönan,
Ok iärnet har sin rost, ja siälfva silfver skiönan
Förtärs af tbes lazur, gullmalmen hålles reen,
Men haer på många sätt, så väbl som annat, meen.
Men sådant vil iagh nu til andra tijder lämpna,
Cbimist ok alchimist veet sådant bäst at nämpna,
På hvad för vijs et blijr uthi tbet andra byt,
Eli’ ok så genom konst af tbem giörs någo nyt.
Dok kan man slijkt omskifft’ ey evig ändring kalla:
Taag sool ok värman bort, så lär ok grundsteen falla,
På then slijk lärdom mäd heel svaga fötter står.
Hvad vil blij, när som iord ok himlen sielf förgår?
Vij them Gudb genom nådh haer vyrdat at oplysa,
I fall vij hoos förstånd ok troon i hiertat bysa,
Så sij vij, at alt thet, som här i verlden är,
Ifrån sin födzelstund sin dödh i lifvet bär.
Man sijr, at elden snart uthslocknar, som ey näres,
At vatne, som får stå, snart tioknar ok fortares,
Iord, som sin vätska mist, blier stofft ok sohlegran.
När Æol hvin- ok hväser, hvart åth drager han?
Hvar blijr han ändlig af? När ört och blomstren svinna,
Kan man et slijkt ther af, mon ey thet samma finna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
