Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lasse Johanson (Lucidor den olycklige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Qud ey vill förhänga,
Kan ingen lijf sit länga
Til aldramin8te stand,
Dy, bast vij åre trygge,
Slår döden, at vij ligge
Tidt på en ögne-blund.
Herr T hil ro an, bvem vill draga
Eer från al sorg ok klaga?
Tbensamroa giör eer meen;
Then om sit klufne hierta
Ey vijser borlig smerta,
Är kiänseldös som Steen.
Eer hugnad ok huus-ara,
Som troligt hielpte bära,
Hvad eder föll för svårt,
Eer last, eer frogd, eer gamman,
Eer tröst, eer alt tillsamman —
År död. Ach, slag som hårt!
Dok hennes dygde-handel
Ok obeflakkte vandel
Blijr boos oss oförkränkt;
Fast döden bennes fägring
Ok alla dygders lagring
1 grafven nedersankt.
Man kan med sanning skrifva
Ok henne thet prijs gifva:
Hon var, lijk nampne var,
Kyskhetens rena pärla,
Som altidb arl’ ok sarla
Sin God i bi er ta bar.
Fast hon är hädan dragen
Ok til Gods stol optagen,
Så haer lel hennes takt
Hoos eer til tröst kvar lemnad
Så mykkit, som Gad ämnad
Af ektenskapens frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
