Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Keder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är ock så lycklig nog. Den bor mast vara rädder,
Som kommer fram ock är ey a la mode klädder.
Om han bär en peruk, som yfs af ymbnigt hår
Och alt för mycket nth på både sijdor står,
Så hör man: Syster, fly! är karen icke liker
Een lijten klarögd mans, som aur et höölass kiker?
Hans balsduuk, om han är af tämblig längd och bredd,
Med krogar-taflas nampn där blifver strax försedd.
Jag veet ey alt det taal, de om hans kläder föra,
Men det är vist, at han blijr skiälder för slook-öra.
Ja deras egit kiön, som änkia, hustru, bru,
Kiärng, flicka, frustumö, torr- och vååt-amma, fru,
För än det slipper fram, undgår ey deras tunga,
Och måste höra dår sitt venstra öra siunga.
Hon för an sina små till alt som kallas dygd,
Kläer på dhem rena kläen, förtaer dem bonde-blygd1
Och låter dhem i tijdh bå ett ock annat lära,
H varmed de framgeent må förvärfva gagn och ära.
Om mannen upp och neer på gålfvet sorgse går,
När han af mootgång fått i hiertat något sår,
Så är bon full af ångst, hon frågar hvad som felar,
Hon brukar tröstrijkt taal, hon botar, läker, helar.
Enär som tvärt emot han vijsar sig förnögd,
Så groor i hennes bröst een outsäglig frögd.
Säll äst du, Molitor, förty at digb är gifvit
Af himblen sådant vijf, som finnes här beskrifvit.
Gudh unn’ eer begge två så många glädiedaar,
Som hela Brunkeberg små stenar i sigh haer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
