Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Keder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med barnen och sitt folck; hon måste omsorg draga,
Att hvar sin fyllnad får uti sin svultna maga,
Då frukost, aftonvahl och mer, som vara bör,
Att stilla, barnens skrijk, som man heelt sällan hör.
Det är ey mindre konst att spara än förvärfva,
Hvad tije dra ihop, det kan väl en fördärfva;
Men hålla väl till rådz och deela jämbt omkring,
Hvad man förtiena kan, det är en kåstlig ting,
Hvar med en vettig fru ey mindre gagn kan giöra
Ån mannen, som det först i huset låter föra.
Den sådan hustru har, har fått alt nöije fatt,
Han bör ey glömma till besinna: Fast än att
Mann hustruns hufvud är, är hustrun mannens crona,
Som pryder honom mäst; ty måste han och skona
Och akta henne grant, som gull och kåstlighet,
Att hennes vackre hy ey skiämmes af förtret.
När ban nå’n hushålds-sak hos sig vil öfverväga,
Så hör han vänligt råd med hustrun derom pläga,
Ey obetänckt försmå det rådet, som bon gier;
En är väl klok ibland, men två vet’ altid mehr.
Han låter hustrun ey i kiöket sig förbränna,
Fast hon går dijt ibland, att kokerskan må kiänna
Sin matmor; ty han vill, att bon skall vara nätt,
Den han till hustru tog bao ey till pijga städt.
Han aktar sig för det, som mången annan giören
Förslöser, sväljer nehr hos kåckar och tracteurer
I otijd mången fyrck för läcker, kåstlig mat,
Och lembnar hemma qvar ved’t vatnsiukt vällingsfat
Sin hustru. När som han pla mätt och stinner sittia
Af kräsligbet, måst hon då strömmings-tunnan vittia,
Sampt annan husmans kåst förnögd till godo ta,
Helt magert spijsad blij, när ban sig plägar bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
