Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En svensk fånge i Simbirsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken antagligen är författaren af första afdelningen eller de
tre-
tioen sånger, hvilka här nu i tryck meddelas.
Så stor sannolikhet detta antagande ock kan ega, är
emel-
lertid omöjligt att derutinnan komma till fullständig visshet, enär författaren aldrig sjelf nämner sig vid namn och ej heller derom gifver någon antydning. De enda upplysningar, han om sig sjelf gifver, äro de i sången V förekommande, der han nämner, att han ej ännu hunnit tretio år, att han redan i sin första ungdom svurit fanan och i tio år deltagit i kriget; det bör emellertid anmärkas, att dessa uppgifter slå in på 6. H. von Borneman,
så-
som synes af de här nedan under detta namn meddelade biografiska upplysningarne. Hvem författaren nu ock må vara, så är, hvad
sjelf-
va dessa sånger beträffar, utgifvaren förvissad, att ingen svensk utan liflig samkänsla skall genomläsa dem. Det synes omöjligt att neka den åt ett sinne, som på en gång omfattar hela vidden af den olycka, hvaraf det nästan hopplöst omslutes, och ändock inom sig eger kraften att med humorns befriande löje höja sig öfver smärtan. Och när han som från stranden af Wolga låter oss höra vårt modersmål ledigare, klangfullare och böjligare i versens fogning, än det oftast förnamns på hans egen tid här
hem-
ma, målar för oss hemlandet med de enkla sederna, den landtliga ron, den stilla husligheten eller han, sjelf en lägrets son, åt det
mil-
da behaget hos nordens qvinna egnar sin hyllning, skulle vi väl då kunna neka denna vår samkänsla åt honom, för hvilken dessa bilder med dubbel förtrollning hägrade, derföre att han såg dem emot en bakgrund af omgifvande barbari och derföre att en stor fosterländsk olycka för alltid tycktes stänga honom ifrån deras verklighet. Den samma känsla följer honom tvärtom, och ej förminskad, när han skildrar för oss de fälttågs mödor och
be-
svär, i hvilka hans ungdomsår förrunnit, genom Ukraines fasor fram till olycksdagarne vid Pultava och Dniepern och till detta skymfliga intåg i Moskwa under triumfbågar, som vårt folk sjelf måst resa sig, medan segrarnes massor jublade åt bilden af
Sve-
riges lejon, nyss segrande nu fjettradt och stympadt.
Den bild hans sånger i spridda drag gifva af fångarnas lif skall väl ej heller följas utan intresse. Man ser dem inrätta sig tillsamman och i stugorna bilda små hushåll; de komma tillhopa till små sällskapliga sammankomster och fira sin
jul-
högtid gemensamt, ej förgätande hemlandets lekar och ej heller dess gästfrihet, om också värden här blir ”en yncklig värd”. De fängna qvinnorna brygga öl, och när penningar finnas, lefver man på knektens vis ett lustigt lif; man går utöfver de till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
